Dan före dan före hemkomst...
Nu sitter vi i Kuala Lumpur, mindre an 24h fore planet lyfter hem mot (enligt uppgifter) kalla, blota Sverige...
Full Moon avklarades en andra gang och vi kande oss som rena proffs. Efter att ha lart kanna en bucket(grogg i hink) -forsaljare forrra gangen som vi atersag denna har Full Moon festerna avlopt som de billigaste utgangarna pa resan. Hur? Enkelt! Genom att varje gang man vill kopa, plus da och da, ta med sig kunder. Vi far dem gratis och dem vi tar med far dem billigare. Det ar vad man kallar win-win situation... Eftersom lilla kameran forsvann pa koh tao och bilderna fran forsta full moon foljde med den fick vi ju ocksa chans att fa med oss lite bilder fran denna egendomliga tillstallning, de lar dyka upp pa facebook snart efter hemkomst tillsammans med mycket annat... (Vad jag langtar efter svenska datorer och svenska internetuppkopplingar!)
Resan ner hit gick bra, en hel del byten: Tuk-tuk + Bat +buss + tuk-tuk + minibuss + buss... Men till slut var vi framme, pa nagot markligt satt fyra timmar tidiga trots att vi legat efter tidsplanen hela tiden. Vi plus tva andra svenkar foljde ett tips i en tidigare kommentar... Tack Gabriella for boendet... Bea om vi sager B5 utan pool och toa sa...? Vi borjar och slutar resan med liknande boendestandard helt enkelt:P Trots min forkarlek till storstader pa resan hittils har dock Kuala Lumpur faktiskt imponerat. Billig, bra tunnelbana och sa vitt vi kunnat se en kansla for det dar med trivsam stadsmiljo. M.o.a. inga soptippsgator som tidigare stader uppvisat.
Idag tankte vi (efter nan timmes somn, da bussen var har 4) iaf dra lite sightseeing och saklart se Petronas Towers, de ca 450m hoga tvillingtornen. Vad vi inte hade koll pa var att under dessa, dar man kom ut fran tunnelbanan, ligger ett gigantiskt shoppingcenter i sex vaningar (vilket det inte ser ut som nar det star tva 88-vaningshus ovanpa). Oj, undrar var vi spenderade 7h idag? (vi tankte inte stanna sa lange, men forsta forsoket till hemfard gjordes nar alla som jobbar i tornen ocksa skulle aka hem...) Tyvarr, med bra for packningen, var det mycket fonstershopping-butiker, alltsa det dar man kan kopa pa en marknad i thailand, men pa riktigt... Men kul var det anda!
Sa skulle vi ju saklart upp i tornen ocksa, men da ar det ju sa smart uttankt att det ar gratis att aka upp till sky-bridge mellan tornen, dock ar det forst till kvarn som galler - 1640 biljetter/dag. Sa imorgon ar det vi tva som inte alls far sovmorgon utan aker en snabbis for att kolla pa utsikten och sen (om inte Marcus saljer sin biljett till random malaj och sedan kedjar fast sig i tornen som han funderar pa) blir det kanske snabb sista solning pa roof-top innan vi tar bussen till flyget...
Pa fredag kl 9.55 landar vi pa GBG City Airport (Save) och vi forvantar oss en hejdundrande valkomstkommite...
Vi ses dar hemma!
Full Moon avklarades en andra gang och vi kande oss som rena proffs. Efter att ha lart kanna en bucket(grogg i hink) -forsaljare forrra gangen som vi atersag denna har Full Moon festerna avlopt som de billigaste utgangarna pa resan. Hur? Enkelt! Genom att varje gang man vill kopa, plus da och da, ta med sig kunder. Vi far dem gratis och dem vi tar med far dem billigare. Det ar vad man kallar win-win situation... Eftersom lilla kameran forsvann pa koh tao och bilderna fran forsta full moon foljde med den fick vi ju ocksa chans att fa med oss lite bilder fran denna egendomliga tillstallning, de lar dyka upp pa facebook snart efter hemkomst tillsammans med mycket annat... (Vad jag langtar efter svenska datorer och svenska internetuppkopplingar!)
Resan ner hit gick bra, en hel del byten: Tuk-tuk + Bat +buss + tuk-tuk + minibuss + buss... Men till slut var vi framme, pa nagot markligt satt fyra timmar tidiga trots att vi legat efter tidsplanen hela tiden. Vi plus tva andra svenkar foljde ett tips i en tidigare kommentar... Tack Gabriella for boendet... Bea om vi sager B5 utan pool och toa sa...? Vi borjar och slutar resan med liknande boendestandard helt enkelt:P Trots min forkarlek till storstader pa resan hittils har dock Kuala Lumpur faktiskt imponerat. Billig, bra tunnelbana och sa vitt vi kunnat se en kansla for det dar med trivsam stadsmiljo. M.o.a. inga soptippsgator som tidigare stader uppvisat.
Idag tankte vi (efter nan timmes somn, da bussen var har 4) iaf dra lite sightseeing och saklart se Petronas Towers, de ca 450m hoga tvillingtornen. Vad vi inte hade koll pa var att under dessa, dar man kom ut fran tunnelbanan, ligger ett gigantiskt shoppingcenter i sex vaningar (vilket det inte ser ut som nar det star tva 88-vaningshus ovanpa). Oj, undrar var vi spenderade 7h idag? (vi tankte inte stanna sa lange, men forsta forsoket till hemfard gjordes nar alla som jobbar i tornen ocksa skulle aka hem...) Tyvarr, med bra for packningen, var det mycket fonstershopping-butiker, alltsa det dar man kan kopa pa en marknad i thailand, men pa riktigt... Men kul var det anda!
Sa skulle vi ju saklart upp i tornen ocksa, men da ar det ju sa smart uttankt att det ar gratis att aka upp till sky-bridge mellan tornen, dock ar det forst till kvarn som galler - 1640 biljetter/dag. Sa imorgon ar det vi tva som inte alls far sovmorgon utan aker en snabbis for att kolla pa utsikten och sen (om inte Marcus saljer sin biljett till random malaj och sedan kedjar fast sig i tornen som han funderar pa) blir det kanske snabb sista solning pa roof-top innan vi tar bussen till flyget...
Pa fredag kl 9.55 landar vi pa GBG City Airport (Save) och vi forvantar oss en hejdundrande valkomstkommite...
Vi ses dar hemma!
Så det kan gå....
Kan val saga att det helt plotsligt blev lite andrade planer...
Som namt i ett tidigare inlagg torrlaggs ovriga Asien pa backpackers nar manen borjar narma sig full. Nar aven Phi-phi borjade bli ode tog vi darfor beslutet att gora som alla andra, dra till Koh Phangan... igen! Vi har redan traffat folk fran Phi-phi har som blir lite forvirrade nar de ser oss. Vi var antagligen de enda som svarade nej pa fragan om vi skulle till Full Moon Party for en vecka sen... Men har ar vi anda.
Nu ska vi strax ut och fira Nationaldagen som aldrig forr, som bekant ar ju utomlands det enda stallet svenskar kan/far vara stolt over att de ar svenskar... Imorrn kommer det bli drag pa svenskarna igen nar det nalkas Final i franska oppna och en viss Robin star pa center court. Och efter det blir det en sista festkvall har i Sydostasien innan vi borjar den langa resan hem mot Goteborg...
Sa orora er inte for oss, vi kommer ha fullt upp till dess vi satter var fot pa svensk igen.
Bea tack sa mycket, men gissa vem av oss som jobbar mest pa brannan? Han blir inte misstagen for Irlandare sa mycket langre iaf...
Sen kan jag val saga som sa att jag ater lokalt fran och till jag ocksa, men jag har inte de smaklokarna som tal stark mat sa da far jag blanda lite...
Som namt i ett tidigare inlagg torrlaggs ovriga Asien pa backpackers nar manen borjar narma sig full. Nar aven Phi-phi borjade bli ode tog vi darfor beslutet att gora som alla andra, dra till Koh Phangan... igen! Vi har redan traffat folk fran Phi-phi har som blir lite forvirrade nar de ser oss. Vi var antagligen de enda som svarade nej pa fragan om vi skulle till Full Moon Party for en vecka sen... Men har ar vi anda.
Nu ska vi strax ut och fira Nationaldagen som aldrig forr, som bekant ar ju utomlands det enda stallet svenskar kan/far vara stolt over att de ar svenskar... Imorrn kommer det bli drag pa svenskarna igen nar det nalkas Final i franska oppna och en viss Robin star pa center court. Och efter det blir det en sista festkvall har i Sydostasien innan vi borjar den langa resan hem mot Goteborg...
Sa orora er inte for oss, vi kommer ha fullt upp till dess vi satter var fot pa svensk igen.
Bea tack sa mycket, men gissa vem av oss som jobbar mest pa brannan? Han blir inte misstagen for Irlandare sa mycket langre iaf...
Sen kan jag val saga som sa att jag ater lokalt fran och till jag ocksa, men jag har inte de smaklokarna som tal stark mat sa da far jag blanda lite...
Vi är inne på upploppsrakan... på Phi-phi.
Ett litet tag sen nu igen...
For narvarande hanger jag och Marcus pa stranden pa phi-phi pa Thailands vastkust. Det lutar mer och mer at att vi stannar har resten av tiden innan vi aker ner till Kuala Lumpur, nan gang i borjan av nasta vecka. Sen blir det nan dag med sightseeing innan det bar av hemat igen for den har gangen. For egen del kanns det skont, borjar kanna av hemlangtan pa riktigt nu och den svenska sommarn med allt folk dar hemma lockar mer och mer. For Marcus ar det val mer och mer angest for hemfard skulle jag val saga...
Har pa phi-phi har det mest varit lugna dagar och mer drag nattetid. Efter tre natter lite off har vi nu flyttat ratt in i groten. 7-11, barer och hamtpizza, allt bekvamt runt hornet... En ledig dag da och da far det allt bli, men for det mesta blir det en kvall pa stranden. Inte undra pa att vart rum mer och mer kanns som en sandlada...
Det finns dock lite mer allvar kopplat till on, om an som enda synliga kvarlamning numera de sma skyltar som visar utrymmningsvagar... Om man inte vetat om att phi-phi for fyra och ett halvt ar sen traffades av Tsunamin hade det inte funnits mycket som talat om det. Idag var vi dock i en liten tradgard undangomd nere vid stranden som anlagts som ett minnesmarke over de som fick satta livet till den annandagen. Det var en jobbig kansla att se hur manga av namnen som var svenska, och se halsningar och saker som pass och annat som lamnats kvar som minne. Men mest av allt kandes det anda valdigt konstigt nu, att allt det man sag hemifran utspelades just har, som sagt ar det inte mycket som skvallrar om katastrofen nu langre och byggarbetsplatser finns ju som bekant pa fler stallen i asien. Det var anda en haftig upplevelse och sakert ett av de minnen som kommer finnas kvar langst efter vi satt var fot pa svensk mark igen.
Tack for alla kommentarer ocksa...
Tack for boendetipset Gabriella, alltid skont att ha nat att kolla in nar man kommer till ett nytt stalle...
Morsing, jag kommer helt klart tycka det ar vart nar jag ligger i min egna sang. Har vart ett roligt aventyr men hemma ar anda alltid bast:P
Bea du far allt se till att hinna ner till 14:e, lisebergsfest med forfest i lindas nya lya ju...
Har varit massa andra kommentarer som inte besvarats har pa bloggen, men jag tror att jag haft kontakt med er sa ni har fatt alla era fragor besvarade anda. Ingen namd, ingen glomd... :P
For narvarande hanger jag och Marcus pa stranden pa phi-phi pa Thailands vastkust. Det lutar mer och mer at att vi stannar har resten av tiden innan vi aker ner till Kuala Lumpur, nan gang i borjan av nasta vecka. Sen blir det nan dag med sightseeing innan det bar av hemat igen for den har gangen. For egen del kanns det skont, borjar kanna av hemlangtan pa riktigt nu och den svenska sommarn med allt folk dar hemma lockar mer och mer. For Marcus ar det val mer och mer angest for hemfard skulle jag val saga...
Har pa phi-phi har det mest varit lugna dagar och mer drag nattetid. Efter tre natter lite off har vi nu flyttat ratt in i groten. 7-11, barer och hamtpizza, allt bekvamt runt hornet... En ledig dag da och da far det allt bli, men for det mesta blir det en kvall pa stranden. Inte undra pa att vart rum mer och mer kanns som en sandlada...
Det finns dock lite mer allvar kopplat till on, om an som enda synliga kvarlamning numera de sma skyltar som visar utrymmningsvagar... Om man inte vetat om att phi-phi for fyra och ett halvt ar sen traffades av Tsunamin hade det inte funnits mycket som talat om det. Idag var vi dock i en liten tradgard undangomd nere vid stranden som anlagts som ett minnesmarke over de som fick satta livet till den annandagen. Det var en jobbig kansla att se hur manga av namnen som var svenska, och se halsningar och saker som pass och annat som lamnats kvar som minne. Men mest av allt kandes det anda valdigt konstigt nu, att allt det man sag hemifran utspelades just har, som sagt ar det inte mycket som skvallrar om katastrofen nu langre och byggarbetsplatser finns ju som bekant pa fler stallen i asien. Det var anda en haftig upplevelse och sakert ett av de minnen som kommer finnas kvar langst efter vi satt var fot pa svensk mark igen.
Tack for alla kommentarer ocksa...
Tack for boendetipset Gabriella, alltid skont att ha nat att kolla in nar man kommer till ett nytt stalle...
Morsing, jag kommer helt klart tycka det ar vart nar jag ligger i min egna sang. Har vart ett roligt aventyr men hemma ar anda alltid bast:P
Bea du far allt se till att hinna ner till 14:e, lisebergsfest med forfest i lindas nya lya ju...
Har varit massa andra kommentarer som inte besvarats har pa bloggen, men jag tror att jag haft kontakt med er sa ni har fatt alla era fragor besvarade anda. Ingen namd, ingen glomd... :P
Turistens klagan...
Ytterliggare nagra dagar har gatt och vi narmar oss mer och mer resans slut. For er som inte vet har den numera ett konkret slut i form av att vi landar pa Save flygplats i Goteborg 12 juni kl 9.55. Alltsa aterstar nu mindre an tre veckor av ryggsackar och myggbet... men saklart aven sol och bad, nya manniskor, billig shopping (och annat), och saklart ett stort aventyr...
Vietnam som vi beskrev med bilder, var lite annat an vi vantat oss (med erfarenheter fran tidigare aventurare...). Det borjade med en hetsig huvudstad, fortsatte med ett partysuget Nha Trang. Darefter sydde vi upp var sin ny garderob i Hoi An (staden med fler skraddare an vanligt folk:P). Vi hangde pa tva lokala "easy riders", som visade ett Vietnam vi annars inte hade fatt se, darav manga bra bilder och ett dopp i en kall kalla vid namn "elephant spring". I Hue fick vi smaka pa Goteborgsvader inomhus nar AC:n bestamde sig for att dumpa vattnet pa fel sida vaggen. Tva intresanta veckor...
Efter Vietnam drog vi en kortis genom Laos, som for backpackers bara ar kant for en aktivitet: Tubing! Alla aker till Vang Vieng, stallet som bara existerar pga tubingen, och bara existerar for tubingen. Iden ar enkel: Lagg dig i en gummiring (eller helt enkelt simma) nedfor en flod, pa flodbankerna ar det uppbyggt barer... Ta en ol och flyt vidare...
Nagra dagar senare var vi tillbaka i Bangkok, dar allt borjade. Jag uppskattade den ENORMA staden ungefar lika mycket som forra gangen; kvavt, skitigt, hetsigt, och som foregaende besok hade jag (och Marcus) lite krampor... Ena foten madde inte hundra efter ett av besoken i floden, men en antibiotikakur senare mar den battre och det ar inget att oroa sig for dar hemma... Kort besok dar alltsa, off to Full Moon Party!
Full Moon Party ar for er som inte vet om det ungefar som det later, en aterkommande fest en gang per manad lagom till fullmanen. Det speciella med ar att nar man snackar om Full moon party ar det en enda strand som galler, backpackers dras som myror till en pringelsburk (internchamt), till Haad Rin Beach pa Koh Phangan. Nar vi var dar (lagsasong) trangdes uppskattningsvis runt 15000 partysugna tillsammans med pengastinna thailandare, lattsint observerande poliser samt en och annan fascinerad pensionar. Nar vi drog hem for att sova var klockan runt nio och festen fortfarande i full gang...
Glada over att kunna bestalla maten till rummet dagen efter Full Moon Party?
Om Full Moon Party kan anses vara Marcus storsta "delmal" pa resan, var nastfoljande o definitivt mitt... Vi drog efter en vilodag till Koh Tao, on dit folk aker for dess fina vatten for snorkling och dykning, samt dess billiga dykkurser. Det sistnamda var som marcus tidigare skrivit om malet for var resa hit. Under nagra minst sagt hektiska dagar tog bade jag och Marcus dykcert, Marcus sk. Open Water och jag gjorde ytterliggare nagra dyk sa att jag blev Advanced Open Water Diver och bl.a. far dyka till 30m, pa natten, gjora flera djup pa ett dyk samt att jag fick lara mig enklare navigering och undervattensfoto. Aterstar att se om man kommer fa anvandning for det inom en snar framtid, men kul var det, och ett certifikat galler pa livstid sa... Tyvarr blev det ingen valhaj under mina sista dyk, trots att jag antagligen bara var 2-3 minuter fran en glimt av den vid ankomst till en av dyksiterna. Trist men sa ar det. Bilderna fran sjalva dyken tar lite tid till (teknikstrul vet ni...). Koh Tao ar iaf min personliga favorit hittils pa resan, och ett stalle jag med sakerhet kommer atervanda till, forr eller senare far tiden utvisa...
Norrmannen sjunger nationalsang vid tolvslaget. Ute och dyker, vara instruktorer kanske sag mer med i matchen ut i verkligheten an pa bild... Utsikten fran restaurangen sager inget annat an kom tillbaka...
Nu befinner vi oss pa turismens Koh Samui, har ar det sol och bad, men aven patagligt vasterlandska inslag. Bast illustrerat av att varat rum ligger ovanpa Burger King, som i sin tur ligger granne med 7-11 och Haagen-dazs, over gatan ligger mcDonalds och ett femtiotal meter langre ner ligger Starbucks och Pizza hut... Sant maste utnyttjas...
Fran thailandsk sida utnyttjas det iaf. Allt ar gjort for turisterna, for att behaga turisterna, for att blasa turisterna, uppenbarligen for att irritera turisterna. Vi kanner oss iaf inte helt som turister efter vara manader ivag...
Koh Samui ar ocksa var sista chans till shopping med hemskick innan vi lyder under bagagegransernas gudar, alltsa sag vi ut som Julia Roberts i pritty woman pa vag hem till vart rum igar kvall (pa ett sant har stalle bar saklart pasarna samma marken som i filmen...). Imorrn ska vi bara hitta posten, som verkar ligga pa andra sidan on...
Om nagon dag drar vi vidare, vart har vi inte bestamt an, stallet kommer med storsta sannolikhet te sig mindre som ett enda stort turiststrak iaf...
P.s. Om ni vill fa lite koll pa var vi varit kan ni kolla in pa resedagboken.se och kolla pa kartan, mitt alias ar vkjellin. D.s.
Vietnam som vi beskrev med bilder, var lite annat an vi vantat oss (med erfarenheter fran tidigare aventurare...). Det borjade med en hetsig huvudstad, fortsatte med ett partysuget Nha Trang. Darefter sydde vi upp var sin ny garderob i Hoi An (staden med fler skraddare an vanligt folk:P). Vi hangde pa tva lokala "easy riders", som visade ett Vietnam vi annars inte hade fatt se, darav manga bra bilder och ett dopp i en kall kalla vid namn "elephant spring". I Hue fick vi smaka pa Goteborgsvader inomhus nar AC:n bestamde sig for att dumpa vattnet pa fel sida vaggen. Tva intresanta veckor...
Efter Vietnam drog vi en kortis genom Laos, som for backpackers bara ar kant for en aktivitet: Tubing! Alla aker till Vang Vieng, stallet som bara existerar pga tubingen, och bara existerar for tubingen. Iden ar enkel: Lagg dig i en gummiring (eller helt enkelt simma) nedfor en flod, pa flodbankerna ar det uppbyggt barer... Ta en ol och flyt vidare...
Nagra dagar senare var vi tillbaka i Bangkok, dar allt borjade. Jag uppskattade den ENORMA staden ungefar lika mycket som forra gangen; kvavt, skitigt, hetsigt, och som foregaende besok hade jag (och Marcus) lite krampor... Ena foten madde inte hundra efter ett av besoken i floden, men en antibiotikakur senare mar den battre och det ar inget att oroa sig for dar hemma... Kort besok dar alltsa, off to Full Moon Party!
Full Moon Party ar for er som inte vet om det ungefar som det later, en aterkommande fest en gang per manad lagom till fullmanen. Det speciella med ar att nar man snackar om Full moon party ar det en enda strand som galler, backpackers dras som myror till en pringelsburk (internchamt), till Haad Rin Beach pa Koh Phangan. Nar vi var dar (lagsasong) trangdes uppskattningsvis runt 15000 partysugna tillsammans med pengastinna thailandare, lattsint observerande poliser samt en och annan fascinerad pensionar. Nar vi drog hem for att sova var klockan runt nio och festen fortfarande i full gang...
Glada over att kunna bestalla maten till rummet dagen efter Full Moon Party?
Om Full Moon Party kan anses vara Marcus storsta "delmal" pa resan, var nastfoljande o definitivt mitt... Vi drog efter en vilodag till Koh Tao, on dit folk aker for dess fina vatten for snorkling och dykning, samt dess billiga dykkurser. Det sistnamda var som marcus tidigare skrivit om malet for var resa hit. Under nagra minst sagt hektiska dagar tog bade jag och Marcus dykcert, Marcus sk. Open Water och jag gjorde ytterliggare nagra dyk sa att jag blev Advanced Open Water Diver och bl.a. far dyka till 30m, pa natten, gjora flera djup pa ett dyk samt att jag fick lara mig enklare navigering och undervattensfoto. Aterstar att se om man kommer fa anvandning for det inom en snar framtid, men kul var det, och ett certifikat galler pa livstid sa... Tyvarr blev det ingen valhaj under mina sista dyk, trots att jag antagligen bara var 2-3 minuter fran en glimt av den vid ankomst till en av dyksiterna. Trist men sa ar det. Bilderna fran sjalva dyken tar lite tid till (teknikstrul vet ni...). Koh Tao ar iaf min personliga favorit hittils pa resan, och ett stalle jag med sakerhet kommer atervanda till, forr eller senare far tiden utvisa...
Norrmannen sjunger nationalsang vid tolvslaget. Ute och dyker, vara instruktorer kanske sag mer med i matchen ut i verkligheten an pa bild... Utsikten fran restaurangen sager inget annat an kom tillbaka...
Nu befinner vi oss pa turismens Koh Samui, har ar det sol och bad, men aven patagligt vasterlandska inslag. Bast illustrerat av att varat rum ligger ovanpa Burger King, som i sin tur ligger granne med 7-11 och Haagen-dazs, over gatan ligger mcDonalds och ett femtiotal meter langre ner ligger Starbucks och Pizza hut... Sant maste utnyttjas...
Fran thailandsk sida utnyttjas det iaf. Allt ar gjort for turisterna, for att behaga turisterna, for att blasa turisterna, uppenbarligen for att irritera turisterna. Vi kanner oss iaf inte helt som turister efter vara manader ivag...
Vissa fordelar med turistanpassat finns saklart...
Koh Samui ar ocksa var sista chans till shopping med hemskick innan vi lyder under bagagegransernas gudar, alltsa sag vi ut som Julia Roberts i pritty woman pa vag hem till vart rum igar kvall (pa ett sant har stalle bar saklart pasarna samma marken som i filmen...). Imorrn ska vi bara hitta posten, som verkar ligga pa andra sidan on...
Om nagon dag drar vi vidare, vart har vi inte bestamt an, stallet kommer med storsta sannolikhet te sig mindre som ett enda stort turiststrak iaf...
P.s. Om ni vill fa lite koll pa var vi varit kan ni kolla in pa resedagboken.se och kolla pa kartan, mitt alias ar vkjellin. D.s.
17 Maj - Nu ska det firas!
Hejsan alla dar hemma. Var ett tag sen ni horde nat fran oss nu. Har haft sa mycket att gora att vi inte haft tid att dela med oss av vara upplevelser, tyvarr. Viktor ar ute och dyker i det stora bla, sa jag fick ett infall att skriva nara korta rader har ifran Koh Tao. Iforrgar blev vi klara med vara Open water diver kurs, helt underbart att fa dyka me tuber, bland alla fiskarna. Maktigt ar ordet. Efter kursen var klar bestamde sig Viktor for att gora en fortsattningskurs i tva dagar, sa just nu ar han ute pa sitt sista dyk, nere pa 30m. De hade stora forhoppningar pa att fa se hajar idag. Andra dykare hade namligen sett tva st 7m Valhajar idag. Far hoppas att de har turen pa sin sida.
Sjalv sa haller jag mig pa land me annan sorts vatska an saltvatten. Ska snart ivag och ata langbord med en massa norrman, ska vara me dem och fira 17 maj och Eurovisionvinsten. Sa det blir nog en bra dag , kan inte tro nat annat. Norrman vet ju verkligen hur man firar en nationaldag. Efter maten bar det ner till stranden for en massa tavlingar, me bland annat sackloppning m.m. Sa jag har verkligen stora forvantningar pa dagen.
Om nara dagar aker vi vidare till Koh Samui, for annu mer sol, bad och en och annan ol. Sjalv borjar jag kanna lite angest over att veta att man kommer hem om mindre an en manad, Viktor delar val inte riktigt min uppfattning dar( om man sager sa). Sa nu galler det verkligen att njuta in i det sista.
Men nu kallar plikten det ar dags att rora sig bort mot vart langbord...for nu ska det firas.
Vi aterkommer inom kort me ett mer utforligare blogginlagg och bilder naturligtvis.
Ha det nu sa underbart dar hemma, sa syns vi inom kort.
Sjalv sa haller jag mig pa land me annan sorts vatska an saltvatten. Ska snart ivag och ata langbord med en massa norrman, ska vara me dem och fira 17 maj och Eurovisionvinsten. Sa det blir nog en bra dag , kan inte tro nat annat. Norrman vet ju verkligen hur man firar en nationaldag. Efter maten bar det ner till stranden for en massa tavlingar, me bland annat sackloppning m.m. Sa jag har verkligen stora forvantningar pa dagen.
Om nara dagar aker vi vidare till Koh Samui, for annu mer sol, bad och en och annan ol. Sjalv borjar jag kanna lite angest over att veta att man kommer hem om mindre an en manad, Viktor delar val inte riktigt min uppfattning dar( om man sager sa). Sa nu galler det verkligen att njuta in i det sista.
Men nu kallar plikten det ar dags att rora sig bort mot vart langbord...for nu ska det firas.
Vi aterkommer inom kort me ett mer utforligare blogginlagg och bilder naturligtvis.
Ha det nu sa underbart dar hemma, sa syns vi inom kort.
Vietnam...Picture it!
Vi inser att det gatt ett tag sedan ni sist horde fran oss, vi ber saklart om ursakt for detta, men var inte ledsna for var skull eftersom detta till stor del beror pa att vi varit sysselsatta (och saklart att asiatiska datorer ar sega). Vi har nu tagit oss anda tillbaka dit allt startade for var del, Bangkok. Jag tycker val ungefar lika bra om det som forra gangen vi var har (vad ar det med mig och storstader?), sa det ska bli skont att rora sig ner mot oarna i soder for lite sol och bad och kanske lite annat....
Har kommer iallafall en summering av tva haftiga veckor i vietnam, endast i bilder. Ni far dra era egna slutsatser...
And we're off to laos...
Har kommer iallafall en summering av tva haftiga veckor i vietnam, endast i bilder. Ni far dra era egna slutsatser...
And we're off to laos...We came, we saw, we suffered...
Bodhi Villa ar definitionen pa chill...
Chill out helt enkelt...
Sa hade jag tankt inleda inlagget nar vi forst anlant till denna avslappnade utpost gomd bland palmbuskarna som kantar floden genom Kampot. Ett antal ovantade omstandigheter som sa har i efterhand lika garna hade kunnat intraffa nar som helst under resan gjorde dock att besoket pa Bodhi Villa inte kommer vara de vi langtar mest tillbaka till...
Vi vaknade tjugo minuter fore pickup-time. Det gjorde inte sa mycket - vaskorna var packade och klara - det var nastan enligt tidsplanen. Det var dock med viss trotthet och frustration over att ha kommit hem runt tva timmar tidigare som vi tvingade oss upp och konstaterade att sista natten pa apan blivit lite kortare an planerat.
Lite festhang sista kvallen i Sihanoukville och en starbartender...
Nar minibussen vi var intryckta i passerat bade andra och tredje korsningen med mojlighet att svanga upp till terminalen och slutligen aven hemnen fastslog vi att det har var visst ingen tillfallig anslutningsbuss. Vi log lite smatt at hur stressade vara tva nya goteborska vanner hade sett ut i den skenande tuk-tuken pa vag mot terminalen ca tio minuter efter utsatt avgangstid pa deras buss mot Siem Reap. Marcus klagade over att han satt trangt medans minsta tjejen i bussen maste fatt minst tre meters benutrymmer. Sen somnade han...
Efter en lite skumpig men relativt kort resa med avslutande tuk-tuk var vi framme vid det omtalade Bodhi Villa. Man fick en bra kansla, kanske inte av fraschoren och standarden pa rummen, men laget var laget var som taget ur en film. En bit fran stan, mitt i en gron oas lag guesthouset med utskjutande terass over vattnet och flytbrygga varifran man enkelt kunde ta ett dopp, en totalt avslappnad miljo dar personalens titel enligt trojorna var "chill consulent". Vi flyttade in i en liten "floating bungalow" en natt innan vi skulle bo andra natten i ett dormroom. Vi bodde helt enkelt pa var privata flytbrygga med tre vaggar och tak (undermaliga skulle det visa sig), med en halvmeter fran sangen till ett dopp i floden. Vi bestallde nojda in var sin omelett och konstaterade att detta var den tidigaste frukosten pa tva veckor.
Nara till vattnet...
Sen drog det igang...
Vi vaknade runt tolv av ett askovader, trodde allt var lugnt tills vi insag att var bungalow inte var det ultimata vaderskyddet. Pa nagra sekunder kandes det som det regnade fran alla hall, en viss panik infann nar vaskorna fick skyddas smatidigt som tyget (vaderskyddet) som av vinden lossat pa ena vaggen krampaktigt fick hallas uppe tills det varsta av blasten och skyfallet lagt sig. Vi la oss till slut till ratta i den del av sangen som inte var dyngsur. Dagen efter gav den standigt skamtsamma Padon(kan han ha hetat) mig den enkla fragan: "Did you get wet tonight?" Sen skrattade han. Jag sag inte det roliga i det hela...
Vi tog en liten utflykt med moppe...
Jag markte strax att jag fatt lite myggbett under natten - ena handen och ena foten var formligen tackte. Skit ocksa! Jag har sakert legat emot myggnatet sa har de kunnat bita igenom. Efter en halvdagsutflykt med hyrd moppe under dan (som dock var roligt) klagade jag lite over att det kliade pa ryggen. Nar jag bad Marcus kolla borjade han bara skratta. Handerna och fotterna var nog inte det enda som legat emot natet. Hogersidan av ryggen bestod av mer myggbiten hud an kvarlamnad. Vid ett tillfalle av uttrakning raknade jag lite: 65 pa vansterhanden, 35 pa hoger tillsammans med de pa fotterna och nagra runt knan och armbagar summerades till runt 200. Ihop med de pa ryggen som var svarraknade lar det nog uppskattningsvist rort sig om fyra till femhundra kliande sma utslag...
En latt kliande rygg, mojligtvis bed bugs men det utgor nog bara akademisk skillnad...
Detta kan lagga ihop med en hel del andra smaincidenter som vi inte orkar/vill dra upp har. Marcus ville tillbaka som star-bartender i Sihanoukville, jag ville satta mig pa ett plan till Sverige. Vi kom fram till kompromissen att det fick bli ett frascht rum med air-con och egen fungerande toalett i Saigon.
Efter en tuk-tuk-fard ut i ingenstans till en granskontroll jag inte tror ett vasentligt antal vasterlanningar satt sin fot vid (som dock fungerade forvanande smidigt i alla avseenden), tog vi oss via moto (som Marcus lyckades slumra till pa) och minibuss pa skumpig vag till slut till Vietnams gamla huvudsad Saigon (numera Ho Chi Min City) vi tvatiden pa natten. Vi fick varan air-con och toallet.
Pa vag mot gransen...
Enda problemet pa vagen var en dispyt mellan mig och tva motoforare som salt in och sen kort oss en timme till bussen mot Saigon. De skulle ha betalt, trots att jag fragat tre fyra ganger om summan var moto+buss. Jag gillar inte folk som har som enda avsikt att blasa mig pa pengar, jag tankte inte betala. Det blev nastan lite folksamling (och de hamtade nan som var battre pa engelska) nar de stod och beklaga sig att vi faktiskt bestamt 10 dollar samtidigt som de knackade pa sina tomma bensintankar. Jag sa nej. De var sura. Till slut lamnade vi mot saigon och jag var nojdare en dem over den dollar var de fatt for att sakra att vi skulle komma darifran levande. Hoppas de fortfarande blir sura nar de tanker pa den lille vasterlanningen som inte bara gav med sig...
Cred till marita som ar en trogen kommenterare av inlaggen. Baklaxa pa er andra...
Chill out helt enkelt...
Sa hade jag tankt inleda inlagget nar vi forst anlant till denna avslappnade utpost gomd bland palmbuskarna som kantar floden genom Kampot. Ett antal ovantade omstandigheter som sa har i efterhand lika garna hade kunnat intraffa nar som helst under resan gjorde dock att besoket pa Bodhi Villa inte kommer vara de vi langtar mest tillbaka till...
Vi vaknade tjugo minuter fore pickup-time. Det gjorde inte sa mycket - vaskorna var packade och klara - det var nastan enligt tidsplanen. Det var dock med viss trotthet och frustration over att ha kommit hem runt tva timmar tidigare som vi tvingade oss upp och konstaterade att sista natten pa apan blivit lite kortare an planerat.
Lite festhang sista kvallen i Sihanoukville och en starbartender...
Nar minibussen vi var intryckta i passerat bade andra och tredje korsningen med mojlighet att svanga upp till terminalen och slutligen aven hemnen fastslog vi att det har var visst ingen tillfallig anslutningsbuss. Vi log lite smatt at hur stressade vara tva nya goteborska vanner hade sett ut i den skenande tuk-tuken pa vag mot terminalen ca tio minuter efter utsatt avgangstid pa deras buss mot Siem Reap. Marcus klagade over att han satt trangt medans minsta tjejen i bussen maste fatt minst tre meters benutrymmer. Sen somnade han...
Efter en lite skumpig men relativt kort resa med avslutande tuk-tuk var vi framme vid det omtalade Bodhi Villa. Man fick en bra kansla, kanske inte av fraschoren och standarden pa rummen, men laget var laget var som taget ur en film. En bit fran stan, mitt i en gron oas lag guesthouset med utskjutande terass over vattnet och flytbrygga varifran man enkelt kunde ta ett dopp, en totalt avslappnad miljo dar personalens titel enligt trojorna var "chill consulent". Vi flyttade in i en liten "floating bungalow" en natt innan vi skulle bo andra natten i ett dormroom. Vi bodde helt enkelt pa var privata flytbrygga med tre vaggar och tak (undermaliga skulle det visa sig), med en halvmeter fran sangen till ett dopp i floden. Vi bestallde nojda in var sin omelett och konstaterade att detta var den tidigaste frukosten pa tva veckor.
Nara till vattnet...
Sen drog det igang...
Vi vaknade runt tolv av ett askovader, trodde allt var lugnt tills vi insag att var bungalow inte var det ultimata vaderskyddet. Pa nagra sekunder kandes det som det regnade fran alla hall, en viss panik infann nar vaskorna fick skyddas smatidigt som tyget (vaderskyddet) som av vinden lossat pa ena vaggen krampaktigt fick hallas uppe tills det varsta av blasten och skyfallet lagt sig. Vi la oss till slut till ratta i den del av sangen som inte var dyngsur. Dagen efter gav den standigt skamtsamma Padon(kan han ha hetat) mig den enkla fragan: "Did you get wet tonight?" Sen skrattade han. Jag sag inte det roliga i det hela...
Vi tog en liten utflykt med moppe...
Jag markte strax att jag fatt lite myggbett under natten - ena handen och ena foten var formligen tackte. Skit ocksa! Jag har sakert legat emot myggnatet sa har de kunnat bita igenom. Efter en halvdagsutflykt med hyrd moppe under dan (som dock var roligt) klagade jag lite over att det kliade pa ryggen. Nar jag bad Marcus kolla borjade han bara skratta. Handerna och fotterna var nog inte det enda som legat emot natet. Hogersidan av ryggen bestod av mer myggbiten hud an kvarlamnad. Vid ett tillfalle av uttrakning raknade jag lite: 65 pa vansterhanden, 35 pa hoger tillsammans med de pa fotterna och nagra runt knan och armbagar summerades till runt 200. Ihop med de pa ryggen som var svarraknade lar det nog uppskattningsvist rort sig om fyra till femhundra kliande sma utslag...
En latt kliande rygg, mojligtvis bed bugs men det utgor nog bara akademisk skillnad...
Detta kan lagga ihop med en hel del andra smaincidenter som vi inte orkar/vill dra upp har. Marcus ville tillbaka som star-bartender i Sihanoukville, jag ville satta mig pa ett plan till Sverige. Vi kom fram till kompromissen att det fick bli ett frascht rum med air-con och egen fungerande toalett i Saigon.
Efter en tuk-tuk-fard ut i ingenstans till en granskontroll jag inte tror ett vasentligt antal vasterlanningar satt sin fot vid (som dock fungerade forvanande smidigt i alla avseenden), tog vi oss via moto (som Marcus lyckades slumra till pa) och minibuss pa skumpig vag till slut till Vietnams gamla huvudsad Saigon (numera Ho Chi Min City) vi tvatiden pa natten. Vi fick varan air-con och toallet.
Pa vag mot gransen...
Enda problemet pa vagen var en dispyt mellan mig och tva motoforare som salt in och sen kort oss en timme till bussen mot Saigon. De skulle ha betalt, trots att jag fragat tre fyra ganger om summan var moto+buss. Jag gillar inte folk som har som enda avsikt att blasa mig pa pengar, jag tankte inte betala. Det blev nastan lite folksamling (och de hamtade nan som var battre pa engelska) nar de stod och beklaga sig att vi faktiskt bestamt 10 dollar samtidigt som de knackade pa sina tomma bensintankar. Jag sa nej. De var sura. Till slut lamnade vi mot saigon och jag var nojdare en dem over den dollar var de fatt for att sakra att vi skulle komma darifran levande. Hoppas de fortfarande blir sura nar de tanker pa den lille vasterlanningen som inte bara gav med sig...
Cred till marita som ar en trogen kommenterare av inlaggen. Baklaxa pa er andra...
Dags för ett monsterinlägg...
Sa nu har det gatt en del dagar till och det kanns som sagt att det har hant sapass mycket att med min formaga till att halla mig kort sa far du om du tankt lasa bortom detta stycke se till att du har lite tid att avvara...
Kvallen efter senaste inlagget som ju Marcus stod for blev det lite lugnt festande, vi tva plus stockholmare Ronnie gick ner till stranden mest for att kolla laget efter ett tag pa Utopia - forfeststallet med ol i plastglas for 25 cent. Dolphin shack - normalt strandstallet man ofta hanger pa med drag sena kvallar - var det enda med folk och aven dar var det markligt nog lite smadott. Efter en bucket for de andra bestamde vi oss for att vi hade haft roligare. Da klacktes idén mellan Marcus och Ronnie (jag var for installd pa nat att ata foljt av godnatt for att delta i nagra nya projekt). De skulle kolla in kasinot som ligger ett stenkast fran vart guesthouse. Efter att ha sett till att Marcus inte hade med sig mer an han hade rad att bli av med gick jag och la mig.
Pa morgonkvisten vaknar jag av tva exalterade killar som hade blivit behandlade som kungar. Nastan ensamma sanar som pa en japan utan engelskakunskaper men tva "undersatar" som stod redo och som kunde lite engelska, samt en kines, aven denne med en foljeslagare som dock fick sitta ner och delta i spelet. Kasinopersonal fanns det dock gott om (i Kambodja gar det till synes alltid minst tva, ofta tre personer till varje arbetsuppgift). Tre dealers plus en supervisor vid blackjackbordet dar alla satt, och ytterliggare ett bemannat men oanvant bord. Dartill i princip varsin personliga servitor som stod redo om nagot skulle bestallas, en cigarett skulle tandas, askfat behovde bytas efter en(1) fimp, eller om ett olglas helt enkelt stalldes ner pa fel satt. Varsin ol koptes, darefter var ol och cigaretter (ingen fara, Ronnie stod for kedjerokningen) "complements of the house". Formodligen mer en "supa under bordet"-taktik an generos service, men anda. Viss del i de glada minerna dar pa morgonen lag saklart aven i att de 15 dollar som jag raknat bort fran budgeten helt plotsligt var runt 300 for Marcus del...
Lite solning pa stranden och Ronnie far besok av en unge som star och petar pa honom...
Foljande kvall var det aterigen efter mest chill pa stranden med bok, sol och avslutande - som vanligt - otroligt god barbeque dags att hanga lite pa Utopia for att darefter dra sig ner mot stranden och Dolphin shack. Vi han aven med att kolla lite fotboll innan det, trakig match i england - hade velat se arsenals match dar pappa var pa plats...
Den har dan slog det mycket nyckfulla vadret (askskurar varje dag) till strax efter midnatt nar vi precis kommit in under tak nere pa stranden. Dansgolvet ligger under oppen himmel, som under iaf tva timmar var vidoppen. Detta sag vissa som ett problem, andra inte... Marcus och Ronnie tillhorde den senare kategorin. Jag och tva vi lart kanna genom Ronnie och Jack planerade att vanta ut regnet och holl oss torra ett bra tag. Men till slut gav aven vi oss ut pa golvet. Da skulle alla helt plotsligt ner och ta kort i vattnet, sa var midjan och nedat drankt. Nar vi kom upp till baren igen fick en kambodjansk tjej for sig att vi skulle fira nyaret lite i forvag. Det innebar vattenkrig, sa var aven overkroppen drankt. Roligt var det, men blott blev det.
Marcus gillar regnet medans vi haller oss torra for stunden iaf. Vi har kommit fram till att det antagligen ar 90-10 for att fotografen vid vattnet ar bade full och patand...
Nasta dag gjorde vi en snabb utflykt till marknaden, som var stor till utrymmet men mycket storre till innehallet. Allt fran t-shirtar och flip-flops till mat, elektronik och verktyg inhystes i ett rutnat av gangar under ett stort plattak. Det var tydligt en marknad framst for lokalbefolkningen, vi sag kanske ett tiotal andra vasterlanningar under timmen vi var dar, och det en skon skillnad att inte bli pahoppad av fosaljare ens nar man stod och kolla pa nat specielt. Jag fick med mig ett par flip-flops (behover inte bara ga i sandaler langre:P) och tva shalar som bestallts av en av aventyrarna. Nar vi kom hem angrade jag att jag inte kopte nagra till mig sjalv...
En enda stor rora, en del lask pa den moton men sen nag vi en som var lastad med inte mindre an sex sackar ris som antagligen vagde runt 30 kilo styck...
Kvallen kandes som den skulle bli kort for egen del eftersom jag inte var pa riktigt partyhumor. Dock kom vi hem runt fyra sa det far val anses vara lagom. Marcus stannade daremot kvar med nagra av de andra. Dagen efter skulle vi ivag pa "booze-cruise", vilket som namnet antyder ar en batutflykt till en ode strand dar det bjuds pa barbeque (i sma format) och ol och meningen helt enkelt ar att ligga och slappa pa stranden eller mycket trevligare i det langgrunda vattnet med en ol i handen. Nagot som helt enkelt kanns genomforbart om man sager sa. Problemet var att Marcus inte helt ovantat inte vaknade hemma, utan pa ett hotell han inte riktigt visste var det lag - tio minuter efter baten skulle ga. Han chansade och hoppade pa en moto och bad honom kora sa fort som mojligt till stranden, dar jag vantade med spanning pa om han skulle hinna vakna i tid. Vi blev till slut ombedda att ga pa baten efter att ha suttit och atit frukost och vantat i ca fyrtio minuter. Och vem ar det som kommer smaspringande langs stranden om inte en lite smatrott herr Adolfsson. Fem minuter senare och vi hade varit pa vag. Han var nojd...
Marcus ar lite trott men med pa resan, ett litet hopp av baten, avlastning av hogtalare och en hel del chillande i solen...
Sjalva utflykten var en skon upplevelse, och tanken pa ett ca trettio grader kallare goteborg kandes avlagsen nar man lag och hade det bra invid strandkanten. Ytterliggare en askskur drog forbi, men det var inte manga som klagade, vi lag kvar...
Fint var det, lite regnigt dock och det hela avslutades saklart i baren pa Utopia...
Pa kvallen var det aterigen Utopia, dar ett gang skanskor vi traffat den blota kvallen pa Dolphin och igen pa booze-cruisen hade installerat sig bakom baren. Pa utopia bor man gratis, ater gratis, dricker gratis om man delar ut flyers pa stranden och sedan star i baren pa kvallen. Detta ska Marcus prova idag, han har lart kanna barmanagern och blev tillfragad att fylla upp en lucka for en dag. Han har precis borjat jobbet i baren dit vi drar os om 2-3 timmar, han var smatt spand infor uppgiften om man sager sa... Jag stannade lite langre medans halften drog ner mot stranden och tog en nagorlunda tidig kvall eftersom batturen trottat ut en rejalt. Marcus kom hem tillsammans med Ronnie runt elvatiden dagen efter, sen sov de... Jag fick en riktigt skon dag med mycket boklasande pa apans overvaning. De tva dygnsvandarna anslot runt sjutiden och vi kollade film och tog det bara lugnt innan vi gick och la oss relativt sent, men utan promillehalt. Igar blev ocksa en lugn dag med bok, joggingtur (sedarja:P) och en lite pokerturnering (Marcus vann for andra kvallen med mig som lite besviken tvaa men anda fore stockholmarna:P), dock med ytterliggare ett besok pa utopia. Rolig kvall med ett fodelsedagsbarn och som vanligt tjejerna bakom baren, men sen tog vi var sin korv och chicken kebab och det blev en tidig hemgang.
Nu har jag suttit har i snart fyra timmar och kambodjanen undrar nog om jag har tankt sitta har hela kvallen, sa det far val "i korthet" sammanfatta de senaste dagarn har i Sihanoukville. Vi lar lamna detta riktigt skona stalle pa fredag for att antingen direkt eller via Kampot ta oss till Vietnam. Ska bli kul att rora pa sig samtidigt som det har ar ett underbart stalle man hade kunnat stanna lange pa. Forstar Linda och Beatas planer pa att komma tillbaka...
Matilda Nej da! Sa trangt som det var i den tuk-tuken fanns det ingen plats att ramla ur...
Pappa Jag har allt med rakhyveln, men den anvands bara da och da.
Linda Ungarna har lugnat sig lite nu, har val fattat att vi inte ar de basta kunderna i kopvag...
Marie-Louise & Ulf Lugnare vet jag inte men hetsen fran staderna ar skont att slippa. Horde att Gran Canaria hade varit bra ja, sag bilden marcus fick:P Han har inte brant sig sa ordentligt an heller faktiskt, lite rod bonnabranna efter booze-cruisen bara:P Men den gick ner. Jag har ocksa klarat mig sen missen i bkk, har ju lite mer fordelaktig hud for solning an marcus dock...
Morsing Det ar helt ok faktiskt:P Och du har ju en del resplaner du ocksa sa du klarar dig nog tror jag;)
Kvallen efter senaste inlagget som ju Marcus stod for blev det lite lugnt festande, vi tva plus stockholmare Ronnie gick ner till stranden mest for att kolla laget efter ett tag pa Utopia - forfeststallet med ol i plastglas for 25 cent. Dolphin shack - normalt strandstallet man ofta hanger pa med drag sena kvallar - var det enda med folk och aven dar var det markligt nog lite smadott. Efter en bucket for de andra bestamde vi oss for att vi hade haft roligare. Da klacktes idén mellan Marcus och Ronnie (jag var for installd pa nat att ata foljt av godnatt for att delta i nagra nya projekt). De skulle kolla in kasinot som ligger ett stenkast fran vart guesthouse. Efter att ha sett till att Marcus inte hade med sig mer an han hade rad att bli av med gick jag och la mig.
Pa morgonkvisten vaknar jag av tva exalterade killar som hade blivit behandlade som kungar. Nastan ensamma sanar som pa en japan utan engelskakunskaper men tva "undersatar" som stod redo och som kunde lite engelska, samt en kines, aven denne med en foljeslagare som dock fick sitta ner och delta i spelet. Kasinopersonal fanns det dock gott om (i Kambodja gar det till synes alltid minst tva, ofta tre personer till varje arbetsuppgift). Tre dealers plus en supervisor vid blackjackbordet dar alla satt, och ytterliggare ett bemannat men oanvant bord. Dartill i princip varsin personliga servitor som stod redo om nagot skulle bestallas, en cigarett skulle tandas, askfat behovde bytas efter en(1) fimp, eller om ett olglas helt enkelt stalldes ner pa fel satt. Varsin ol koptes, darefter var ol och cigaretter (ingen fara, Ronnie stod for kedjerokningen) "complements of the house". Formodligen mer en "supa under bordet"-taktik an generos service, men anda. Viss del i de glada minerna dar pa morgonen lag saklart aven i att de 15 dollar som jag raknat bort fran budgeten helt plotsligt var runt 300 for Marcus del...
Lite solning pa stranden och Ronnie far besok av en unge som star och petar pa honom...
Foljande kvall var det aterigen efter mest chill pa stranden med bok, sol och avslutande - som vanligt - otroligt god barbeque dags att hanga lite pa Utopia for att darefter dra sig ner mot stranden och Dolphin shack. Vi han aven med att kolla lite fotboll innan det, trakig match i england - hade velat se arsenals match dar pappa var pa plats...
Den har dan slog det mycket nyckfulla vadret (askskurar varje dag) till strax efter midnatt nar vi precis kommit in under tak nere pa stranden. Dansgolvet ligger under oppen himmel, som under iaf tva timmar var vidoppen. Detta sag vissa som ett problem, andra inte... Marcus och Ronnie tillhorde den senare kategorin. Jag och tva vi lart kanna genom Ronnie och Jack planerade att vanta ut regnet och holl oss torra ett bra tag. Men till slut gav aven vi oss ut pa golvet. Da skulle alla helt plotsligt ner och ta kort i vattnet, sa var midjan och nedat drankt. Nar vi kom upp till baren igen fick en kambodjansk tjej for sig att vi skulle fira nyaret lite i forvag. Det innebar vattenkrig, sa var aven overkroppen drankt. Roligt var det, men blott blev det.
Marcus gillar regnet medans vi haller oss torra for stunden iaf. Vi har kommit fram till att det antagligen ar 90-10 for att fotografen vid vattnet ar bade full och patand...
Nasta dag gjorde vi en snabb utflykt till marknaden, som var stor till utrymmet men mycket storre till innehallet. Allt fran t-shirtar och flip-flops till mat, elektronik och verktyg inhystes i ett rutnat av gangar under ett stort plattak. Det var tydligt en marknad framst for lokalbefolkningen, vi sag kanske ett tiotal andra vasterlanningar under timmen vi var dar, och det en skon skillnad att inte bli pahoppad av fosaljare ens nar man stod och kolla pa nat specielt. Jag fick med mig ett par flip-flops (behover inte bara ga i sandaler langre:P) och tva shalar som bestallts av en av aventyrarna. Nar vi kom hem angrade jag att jag inte kopte nagra till mig sjalv...
En enda stor rora, en del lask pa den moton men sen nag vi en som var lastad med inte mindre an sex sackar ris som antagligen vagde runt 30 kilo styck...
Kvallen kandes som den skulle bli kort for egen del eftersom jag inte var pa riktigt partyhumor. Dock kom vi hem runt fyra sa det far val anses vara lagom. Marcus stannade daremot kvar med nagra av de andra. Dagen efter skulle vi ivag pa "booze-cruise", vilket som namnet antyder ar en batutflykt till en ode strand dar det bjuds pa barbeque (i sma format) och ol och meningen helt enkelt ar att ligga och slappa pa stranden eller mycket trevligare i det langgrunda vattnet med en ol i handen. Nagot som helt enkelt kanns genomforbart om man sager sa. Problemet var att Marcus inte helt ovantat inte vaknade hemma, utan pa ett hotell han inte riktigt visste var det lag - tio minuter efter baten skulle ga. Han chansade och hoppade pa en moto och bad honom kora sa fort som mojligt till stranden, dar jag vantade med spanning pa om han skulle hinna vakna i tid. Vi blev till slut ombedda att ga pa baten efter att ha suttit och atit frukost och vantat i ca fyrtio minuter. Och vem ar det som kommer smaspringande langs stranden om inte en lite smatrott herr Adolfsson. Fem minuter senare och vi hade varit pa vag. Han var nojd...
Marcus ar lite trott men med pa resan, ett litet hopp av baten, avlastning av hogtalare och en hel del chillande i solen...
Sjalva utflykten var en skon upplevelse, och tanken pa ett ca trettio grader kallare goteborg kandes avlagsen nar man lag och hade det bra invid strandkanten. Ytterliggare en askskur drog forbi, men det var inte manga som klagade, vi lag kvar...
Fint var det, lite regnigt dock och det hela avslutades saklart i baren pa Utopia...
Pa kvallen var det aterigen Utopia, dar ett gang skanskor vi traffat den blota kvallen pa Dolphin och igen pa booze-cruisen hade installerat sig bakom baren. Pa utopia bor man gratis, ater gratis, dricker gratis om man delar ut flyers pa stranden och sedan star i baren pa kvallen. Detta ska Marcus prova idag, han har lart kanna barmanagern och blev tillfragad att fylla upp en lucka for en dag. Han har precis borjat jobbet i baren dit vi drar os om 2-3 timmar, han var smatt spand infor uppgiften om man sager sa... Jag stannade lite langre medans halften drog ner mot stranden och tog en nagorlunda tidig kvall eftersom batturen trottat ut en rejalt. Marcus kom hem tillsammans med Ronnie runt elvatiden dagen efter, sen sov de... Jag fick en riktigt skon dag med mycket boklasande pa apans overvaning. De tva dygnsvandarna anslot runt sjutiden och vi kollade film och tog det bara lugnt innan vi gick och la oss relativt sent, men utan promillehalt. Igar blev ocksa en lugn dag med bok, joggingtur (sedarja:P) och en lite pokerturnering (Marcus vann for andra kvallen med mig som lite besviken tvaa men anda fore stockholmarna:P), dock med ytterliggare ett besok pa utopia. Rolig kvall med ett fodelsedagsbarn och som vanligt tjejerna bakom baren, men sen tog vi var sin korv och chicken kebab och det blev en tidig hemgang.
Marcus leker lite pa stranden. Numera har de shortsen ett brannmarke...
Idag har bada tva avslutat sin bok av Stieg Larsson, jag den forsta och Marcus den andra. Skont att den var sa bra som alla har sagt och det ska bli ett noje att borja pa den andra, som enligt Marcus ska vara battre an den forsta. I den har takten kommer man nog vara lite mer belast nar man satter sin fot pa Landvetter igen, Man som hatar kvinnor oppnade jag i fredags...Nu har jag suttit har i snart fyra timmar och kambodjanen undrar nog om jag har tankt sitta har hela kvallen, sa det far val "i korthet" sammanfatta de senaste dagarn har i Sihanoukville. Vi lar lamna detta riktigt skona stalle pa fredag for att antingen direkt eller via Kampot ta oss till Vietnam. Ska bli kul att rora pa sig samtidigt som det har ar ett underbart stalle man hade kunnat stanna lange pa. Forstar Linda och Beatas planer pa att komma tillbaka...
Matilda Nej da! Sa trangt som det var i den tuk-tuken fanns det ingen plats att ramla ur...
Pappa Jag har allt med rakhyveln, men den anvands bara da och da.
Linda Ungarna har lugnat sig lite nu, har val fattat att vi inte ar de basta kunderna i kopvag...
Marie-Louise & Ulf Lugnare vet jag inte men hetsen fran staderna ar skont att slippa. Horde att Gran Canaria hade varit bra ja, sag bilden marcus fick:P Han har inte brant sig sa ordentligt an heller faktiskt, lite rod bonnabranna efter booze-cruisen bara:P Men den gick ner. Jag har ocksa klarat mig sen missen i bkk, har ju lite mer fordelaktig hud for solning an marcus dock...
Morsing Det ar helt ok faktiskt:P Och du har ju en del resplaner du ocksa sa du klarar dig nog tror jag;)
I två äventyrares fotspår...
Vi hade fatt ett tips (ni kan kalla det befallning) att besoka Khins shack i Sihanoukville. Jag och marcus borjade vandra langs stranden, och vandra. Till slut var vi minst tjugo ganger langre bort an vi tidigare tagit oss. Har vi missat det? Om inte, hur hamna de har borta? Till slut hittade vi det, shacket som lag nast langst bort av alla pa stranden. Vi skulle bara kolla om det var ratt stalle och om det fanns nagra spar efter aventyrarna. De hade varit har for snart fyra manader, sa nagot storre hopp om att de skulle vara ihagkomna fanns val inte. En trevlig tjej fragade om jag ville ha nat att ata och sitta ner. Jag sa att jag bara var dar for att kolla lite, har tva kompisar som jag tror bott har for ett tag sen. Jaha, vad hette dem? -Linda och Beata. Hon sken upp och pekade ivrigt upp i taket. Dar hangde den flagga det hade talats om, den som skulle dokumenteras. Jag fick beratta om var de var nu, var de hade varit. Forklara att de sa garna hade velat komma tillbaka som de lovat, men hade tagit en avstickare till Indien istallet. Hon tyckte det var kul att Linda hade hittat en kille i Australien, men markte en liten besvikelse nar svaret var negativt om Beata hittat nan. Jag lovade att komma tillbaka och prova amoken, som de bada tvingat mig (detta var ett litet missforstand, den skulle atas pa ett stalle intill. Men lite barbeque ska vi nog kunna komma tillbaka for). Har nedan har ni beviset pa att vi verkligen gatt i fotsparen pa tva stora aventyrare och forebilder. En lite svindlande kansla.
Ni som vantar pa en storre uppdatering ska inte behova vanta for lange. Det har hant en hel del roligt de senaste dagarna sa jag jobbar pa ett riktigt monsterinlagg som jag hoppas att ni ska orka er ta igenom. Men nu ska jag och marcus ut pa en liten joggingrunda, sa det far komma imorgon.
Skot om er sa lange
Viktor
Ni som vantar pa en storre uppdatering ska inte behova vanta for lange. Det har hant en hel del roligt de senaste dagarna sa jag jobbar pa ett riktigt monsterinlagg som jag hoppas att ni ska orka er ta igenom. Men nu ska jag och marcus ut pa en liten joggingrunda, sa det far komma imorgon.
Skot om er sa lange
Viktor
Viktor Kjellin - Renast fötter i Kambodja...
Nu var det antligen dags att fa lasa lite fran er allas favoritbloggare igen, det ar alltsa Marcus som star for kvallens inlagg. Som tidigare sagt ar det aldrig fel att vara lite sjalvgod. Har gatt nara dagar sen ni senast horde fran oss under dessa dagar har vi, som jag tror Viktor namde, slagit oss till ro ordentligt har i Sihanoukville. Bor ju som sagt pa Monkey Republic, dar vi har om dagen traffade tre nya skona personer som vi for tillfallet hanger med. En av dem kommer fran Sthlm, varkar nastan som om vi dras till Sthlmare en aning, den andra ar fran Jonkoping, sen en tjej fran Kanada. Sa det jobbiga blir att vi maste prata engelska hela tiden oss svenskar emellan ocksa sa at hon kan forsta var konversation. Nu har man blivit ganska van vid det dock sa ibland kan vi komma pa oss sjalva att vi pratar engelska med varandara trots at hon inte ar i narheten.
Marcus skalar med sthlmaren Ronnie och Viktor far sig ett rejalt strypgrepp av jonkopingsbon Jack.
Vi har fatt in en ganska bra och skon dygnsrytm nu. Pa dagarna ar det mycket chillande pa stranden med sol och bad. Har aven lyckats komma igang med lasandet. Laser for tillfallet den andra boken av Stieg Larsson, riktigt bra. Hade iofs inte vantat mig nat annat haller. Det anda som ar jobbigt med att ligga pa stranden ar alla dessa javla smabarn som forsoker salja en massa skit, speciellt armband. De ar som en grashoppssvarm som kommer till en sa fort man slagit sig ner. Aven ifall man ignorerar dem sa ger de inte upp. Som ett exempel kom det ett gang pa sex till atta smagrabbar till oss igar som ville salja diverse saker. Efter att vi forsokt forklara for dem i, och nu overdriver jag inte, 10 min att vi inte ville ha nat sa bytte vi taktik och tankte ignorera dem men det funkade inte det haller. For nar vi gjorde det borjade de peta pa an, lr nypa en i brostvartorna och diverse andra tilltag och till exempel saga att man var gammal, ful, tjock m.m. Aa ni fattar att man blir ganska trott pa dem efter ett tag. Sthlmarn sa till en av pojkarna, efter en sisadar 20 min, att han skulle slanga honom i vattnet ifall han inte slutade tjata. Da svarar han direkt med att saga att om han gjorde det skulle han ringa sin pappa som skulle komma med en macheta och doda honom. Aja ni har nog fattat nu, sa nog om dessa jobbiga ungar.
Annars sa har vi det helt underbart, Viktor klagar dock en del pa alla sina myggbett som han fatt pa sina fotter. Har ocksa fatt en del pa fotterna men det ar inte sarskilt farligt kliar ju bara lite da och da. Patal om fotter sa har nog Viktor Sydostasiens renaste fotter, sa nastan varje gang som vi kommer in pa vart rum sa maste han ga och tvatta fotterna. Blir nog iaf fem ganger per dag. Medan jag mer funderar pa om man verkligen behover en ta en dusch:P
Viktor tvattar fotterna medans marcus stolt visar upp sin mindre tvattade fotter. Pa stranden fanns utover jobbiga ungar en hel del hundar, vissa sotare an andra. Marcus visar att man kan vara schtekare aven i sydostasien.
Pa kvallarna sa blir det en del ol, biljard och kortspel, innan det fram emot kl. 12 blir till att rora sig ner till stranden for beach party. Sa det ar ungefar sa som dagarna har i Sihanoukiville ser ut i det stora hela. Sa vi klagar inte, man kan ju ha det samre. Maste dessutom namna att jag leder med 8-6 i matcher mot Viktor i biljarden. Kan nog komma och bli en hel del matcher sa vi lovar att halla er uppdaterade om stallningen. Nu ska vi ta och ga tillbaka till Monkey och satta oss och ta en kall och go ol har i varmen. Ha det sa bra dar hemma i Sverige, jag lovar varmen kommer till er for eller senare ocksa.
Puss o hej
Marcus skalar med sthlmaren Ronnie och Viktor far sig ett rejalt strypgrepp av jonkopingsbon Jack.
Vi har fatt in en ganska bra och skon dygnsrytm nu. Pa dagarna ar det mycket chillande pa stranden med sol och bad. Har aven lyckats komma igang med lasandet. Laser for tillfallet den andra boken av Stieg Larsson, riktigt bra. Hade iofs inte vantat mig nat annat haller. Det anda som ar jobbigt med att ligga pa stranden ar alla dessa javla smabarn som forsoker salja en massa skit, speciellt armband. De ar som en grashoppssvarm som kommer till en sa fort man slagit sig ner. Aven ifall man ignorerar dem sa ger de inte upp. Som ett exempel kom det ett gang pa sex till atta smagrabbar till oss igar som ville salja diverse saker. Efter att vi forsokt forklara for dem i, och nu overdriver jag inte, 10 min att vi inte ville ha nat sa bytte vi taktik och tankte ignorera dem men det funkade inte det haller. For nar vi gjorde det borjade de peta pa an, lr nypa en i brostvartorna och diverse andra tilltag och till exempel saga att man var gammal, ful, tjock m.m. Aa ni fattar att man blir ganska trott pa dem efter ett tag. Sthlmarn sa till en av pojkarna, efter en sisadar 20 min, att han skulle slanga honom i vattnet ifall han inte slutade tjata. Da svarar han direkt med att saga att om han gjorde det skulle han ringa sin pappa som skulle komma med en macheta och doda honom. Aja ni har nog fattat nu, sa nog om dessa jobbiga ungar.
Annars sa har vi det helt underbart, Viktor klagar dock en del pa alla sina myggbett som han fatt pa sina fotter. Har ocksa fatt en del pa fotterna men det ar inte sarskilt farligt kliar ju bara lite da och da. Patal om fotter sa har nog Viktor Sydostasiens renaste fotter, sa nastan varje gang som vi kommer in pa vart rum sa maste han ga och tvatta fotterna. Blir nog iaf fem ganger per dag. Medan jag mer funderar pa om man verkligen behover en ta en dusch:P
Viktor tvattar fotterna medans marcus stolt visar upp sin mindre tvattade fotter. Pa stranden fanns utover jobbiga ungar en hel del hundar, vissa sotare an andra. Marcus visar att man kan vara schtekare aven i sydostasien.
Pa kvallarna sa blir det en del ol, biljard och kortspel, innan det fram emot kl. 12 blir till att rora sig ner till stranden for beach party. Sa det ar ungefar sa som dagarna har i Sihanoukiville ser ut i det stora hela. Sa vi klagar inte, man kan ju ha det samre. Maste dessutom namna att jag leder med 8-6 i matcher mot Viktor i biljarden. Kan nog komma och bli en hel del matcher sa vi lovar att halla er uppdaterade om stallningen. Nu ska vi ta och ga tillbaka till Monkey och satta oss och ta en kall och go ol har i varmen. Ha det sa bra dar hemma i Sverige, jag lovar varmen kommer till er for eller senare ocksa.
Puss o hej
Bilder pa ingang...
Nu har det dykt upp lite bilder har pa bloggen. Vi har inte lagt upp allt som ska vara med an, har lite olbilder och matbilder i den andra kameran. Men hall utkik sa kommer de nog snart ocksa. Bilderna fran borjan av resan (bangkok och lite fran angkor wat) verkar vi inte kunna fa upp, minneskorten har last sig eller nat. Far skicka hem de till Sverige och kolla om det gar att fa fram dem. Som sagt, snart kommer det fler...
Var har inte Marcus sovit?
Nar klockan ringer pa morgonen pa denna resan ar det allt som oftast min som ringer, det ar iaf jag som hor den. Jag gar upp och hamtar den och tar med den tillbaka till sangen och snoozar. Jag staller alltid in min klocka med snoozningsmarginal... Nar den ringer andra gangen reagerar oftast Marcus och fragar vad klockan ar, da ar det fortfarande lugnt med tid. Tredje eller fjarde gangen ar det oftast ingen bradska, men kort efter svaret flyger han som en kanonkula ur sangen ut i badrummet. Jag ligger kvar. Efter badrumsbestyren kommer han ut och borjar tjata pa mig att jag ska upp, efter nagra minuter kommer aven jag ur sangen och en ny dag i sydostasien kan ta sin gang.
Just denna dag var inget undantag, morgonrutinen holl och jag till skillnad fran Marcus var fardigpackad sa da kunde jag ligga kvar lite langre efter att tjatet borjat. Ner och checka ut och vanta pa tuk-tuken till bussen. Marcus fick springa ner till riverside for att ta ut pengar och kopa resesnacks, han var inte pigg nar han kom tillbaka. Sa pa vagen tog han sig en snabb tupplur i tuk-tuken full med packning och tva andra resenarer. Sen fick vi en halvtimme i vanthallen innan bussen gick, lite tid for marcus att sova alltsa. Val pa bussen tog var vi val knappt ute ur Phnom Penh innan han ater igen slockna som en gris. Jag kan ju dock som tidigare sagt inte sova sittande i transportmedel, sarskilt inte skumpande sadana, trots att vagen var battre an fran Siem Reap. Sa jag var lite smaseg nar vi var framme pa guesthouset.
Marcus sover som en gris pa bussen fran Phnom Penh...
Vi foljde ett tips fran en amerikansk man i hotellobbyn i Phnom Penh att aka till den del av Sihanoukville som heter Victory Beach, efter snabb check med guideboken lat det ok sa vi tog in pa green gecko guesthouse for att kolla laget och under kvallen jamfora med den andra delen, Serendipity beach. Efter att ha blivit uppraggad av halften av thaitjejerna pa hela gatan nar vi skulle dra till Serendipity samtidigt som man fick kanslan av att resten av vasterlanningarna var som amerikanen, man i 40-60arsaldern bestamde vi oss for att det nog fick bli en flytt dagen efter. Kostnaden for att ta sig till dar det hander (serendipity) varje dag uppvager ocksa att boendet blev dubbelt sa dyrt (4$ per person nu). Nar vi skulle lagga oss bestamde vi oss for att inviga vara reselakan eftersom de bifintliga inte kandes allt for frasha. Och nar marcus skulle inleda packningen dan efter blev han avbruten av en kackerlacka. Det kandes helt ok att dra vidare...
Vi bor nu pa det riktigt skona Monkey Republic som drivs av fyra britter (det ar i allmanhet mycket britter har, bade resande och jobbande). Vi har var bungalow bland grona rabatter och palmer pa baksidan. Narmast gatan ligger resturangen med riktig(!) vasterlandsk mat till ok priser (borjar fa tillbaka aptiten och egg&bacon pa morgonen gar ner latt:P), dar finns aven biljardbord som har hunnit anvandas en del (tror marcus leder pa tur an sa lange). Over det finns lite bord och skona soffor plus tva movierooms med hundratalet filmer att valja pa. Overst ett litet loft med hangmattor... Inte sa varst mycket att klaga pa alltsa trots halvtrasig toa och ingenstans att ha grejer pa rummet (dock safety box pa golvet).
Skulle ju fixat en sladd till kameran men idag har det regnat en del sa det har mest blivit biljard, film och bok (maste fixa en normal, min heter "en kortfattad beskrivning av nastan allt" och efter ett tjugotal sidor har man nastan huvudvark av allt existensiellt nordsnack (borde ju passa mig alltsa). Men imorrn ska jag nog kolla upp om det kan ga att fa tag pa nanstans. Fixat! Sen en liten relax pa stranden (som ser helt ok ut, bli inte avundsjuka) och sen kan det mycket val bli en narmare titt pa nattlivet har i Sihanoukville.
Nu ska vi tillbaka till "Apan" och fa i oss lite kvallsmat. Oroa er inte, ikvall kan det nog bli hamburgare med pommes engelsk stil men jag har inte helt gett upp det asiatiska koket (jag vet att linda och bea skulle va pa mig annars), igar blev det en otroligt god chicken masala pa stallet bredvid. Trots att det ar indiskt tycker jag att jag skott mig ok. Och Marcus far faktiskt i sig lite gront da och da sa ni dar hemma (och bea) kan vara imponerade.
Slut for den har gangen. Marcus har tvingat sig till nasta inlagg, far se hur det blir med det.
Hur som helst ha det bra hemma i sverige (och australien)
Just denna dag var inget undantag, morgonrutinen holl och jag till skillnad fran Marcus var fardigpackad sa da kunde jag ligga kvar lite langre efter att tjatet borjat. Ner och checka ut och vanta pa tuk-tuken till bussen. Marcus fick springa ner till riverside for att ta ut pengar och kopa resesnacks, han var inte pigg nar han kom tillbaka. Sa pa vagen tog han sig en snabb tupplur i tuk-tuken full med packning och tva andra resenarer. Sen fick vi en halvtimme i vanthallen innan bussen gick, lite tid for marcus att sova alltsa. Val pa bussen tog var vi val knappt ute ur Phnom Penh innan han ater igen slockna som en gris. Jag kan ju dock som tidigare sagt inte sova sittande i transportmedel, sarskilt inte skumpande sadana, trots att vagen var battre an fran Siem Reap. Sa jag var lite smaseg nar vi var framme pa guesthouset.
Marcus sover som en gris pa bussen fran Phnom Penh...Vi foljde ett tips fran en amerikansk man i hotellobbyn i Phnom Penh att aka till den del av Sihanoukville som heter Victory Beach, efter snabb check med guideboken lat det ok sa vi tog in pa green gecko guesthouse for att kolla laget och under kvallen jamfora med den andra delen, Serendipity beach. Efter att ha blivit uppraggad av halften av thaitjejerna pa hela gatan nar vi skulle dra till Serendipity samtidigt som man fick kanslan av att resten av vasterlanningarna var som amerikanen, man i 40-60arsaldern bestamde vi oss for att det nog fick bli en flytt dagen efter. Kostnaden for att ta sig till dar det hander (serendipity) varje dag uppvager ocksa att boendet blev dubbelt sa dyrt (4$ per person nu). Nar vi skulle lagga oss bestamde vi oss for att inviga vara reselakan eftersom de bifintliga inte kandes allt for frasha. Och nar marcus skulle inleda packningen dan efter blev han avbruten av en kackerlacka. Det kandes helt ok att dra vidare...
Vi bor nu pa det riktigt skona Monkey Republic som drivs av fyra britter (det ar i allmanhet mycket britter har, bade resande och jobbande). Vi har var bungalow bland grona rabatter och palmer pa baksidan. Narmast gatan ligger resturangen med riktig(!) vasterlandsk mat till ok priser (borjar fa tillbaka aptiten och egg&bacon pa morgonen gar ner latt:P), dar finns aven biljardbord som har hunnit anvandas en del (tror marcus leder pa tur an sa lange). Over det finns lite bord och skona soffor plus tva movierooms med hundratalet filmer att valja pa. Overst ett litet loft med hangmattor... Inte sa varst mycket att klaga pa alltsa trots halvtrasig toa och ingenstans att ha grejer pa rummet (dock safety box pa golvet).
Skulle ju fixat en sladd till kameran men idag har det regnat en del sa det har mest blivit biljard, film och bok (maste fixa en normal, min heter "en kortfattad beskrivning av nastan allt" och efter ett tjugotal sidor har man nastan huvudvark av allt existensiellt nordsnack (borde ju passa mig alltsa). Men imorrn ska jag nog kolla upp om det kan ga att fa tag pa nanstans. Fixat! Sen en liten relax pa stranden (som ser helt ok ut, bli inte avundsjuka) och sen kan det mycket val bli en narmare titt pa nattlivet har i Sihanoukville.
Nu ska vi tillbaka till "Apan" och fa i oss lite kvallsmat. Oroa er inte, ikvall kan det nog bli hamburgare med pommes engelsk stil men jag har inte helt gett upp det asiatiska koket (jag vet att linda och bea skulle va pa mig annars), igar blev det en otroligt god chicken masala pa stallet bredvid. Trots att det ar indiskt tycker jag att jag skott mig ok. Och Marcus far faktiskt i sig lite gront da och da sa ni dar hemma (och bea) kan vara imponerade.
Slut for den har gangen. Marcus har tvingat sig till nasta inlagg, far se hur det blir med det.
Hur som helst ha det bra hemma i sverige (och australien)
En del öl blir det...
Ja Marcus klarade val av det mesta i sin debut, helt illa var det val inte...
Green Town guest House, Siem Reap.
Nar vi kom till Guesthouset i Siem reap traffade vi ju alltsa fyra skona stockholmare. Med dem blev det fullt drag dag som natt som Marcus beskrev. Som en avslutning pa den "manliga" dagen blev det suprisen han skrev om. Den gamla drommen om att ga in pa en bar och bestalla in over 100 ol. Vi hade bestamt oss dagen innan och fragat pa ett stalle om de skulle klara av om vi ville ha 101 ol. De blev helt till sig och gick och skrattate och fnissade som smaflickor. Nar vi dok upp dagen efter blev de annu mer till sig. Efter runt tio minuter en kvart var bordet fyllt av glas och alla var nojda och glada. Kan ju lugna med att vi inte drack upp alla sjalva pa sex personer. Vi ar numera kompisar med flera taxichaufforer (nej det var inte dem vi akte med hem sen). Agaren skalade med oss och vi hamtade lite folk fran andra stallen som hjalpte oss. Slut tog de iaf, och gratis jordnotter och efter lite tjat var sin t-shirt fick vi. Kalaset gick pa ungefar 55$, sa ska man gora det nanstans sa...
Bordet fullt med ol och forvantansfulla goteborgare och sthlmare. Viktor ar laddad, Marcus ar halvvags. Till slut ar all glas tomda och vi har fatt nya t-shirtar.
Har kommer problemet med bilder. Asiatiska datorer vill inte att jag for over med minneskortslasare, sa jag maste hitta en overforingssladd som jag lamnade hemma. Och forsoken att opnna mappar genom kortlasare verkar ha rort till kortet sa det kan inte anvandas i kameran, kopte darfor ett nytt pa khao san. Vet inte om jag maste skicka hem de tva som jag forsokt med sa nan dar kan losa det. Ska kolla om jag hittar nan butik dar jag kan fraga...
Nu ar vi iaf i Phnom Pehn, dit vi tog oss i en sjukt skumpig buss. Vi hade var sin rad for oss sjalv langst bak, men sova gick inte, inte for mig iaf. Marcus som som en gris. De andra killarna flyger tillbaka till thailand imorrn och vi tar bussen ner till Shianoukville, ska bli skont att komma ifran hetsen i en storstad. Man vet inte var man ar, alla tjatar pa en och alla motarbetar ens planer kanns det som. Plus att det ar sjukt kvavt har just nu och efter sista kycklingmackan i Siem reap igar har inte magen och huvet velat vara med riktigt. Marcus drog till massgravarna i formiddags med tva av de andra, jag var for opepp och illamaende. Han tycker inte att jag missade nagot. Kul grej ar att vi igar bytte den manliga stilen mot en skon kvall med ost, kex och oliver, intaget med nat glas vin och lite stamningsfull musik. Det enda som saknades var de levande ljusen...
Magnus & Sara Den tjejen ar det ingen som behover ta hand om. Kanner ingen som har mer koll pa allt... Hon tog ju hand om oss.
Mamma/Pappa Var nog inte vatskebrist direkt. Vatten tryckte jag i mig, men mat blev det inte mycket och med den roda ryggen... Den ar snart fardigomsad sa det blir till ett nytt forsok. Det rackte bra med att skjuta med kameran, har anda en bild pa mig och bazookan sa jag ar nojd. Horde att man kan aka upp i bergen har och skjuta en kossa med rocket launcher. Om du for over 300$ till mitt konto sa ska jag inte gora dig besviken.
Bea Gott att du har det bra i surfers. Ja en sa ung kamera... Marcus halsar. Kramar
Vi hor av oss fran Shianoukville, dar lar vi stanna ett litet tag.
Green Town guest House, Siem Reap.Nar vi kom till Guesthouset i Siem reap traffade vi ju alltsa fyra skona stockholmare. Med dem blev det fullt drag dag som natt som Marcus beskrev. Som en avslutning pa den "manliga" dagen blev det suprisen han skrev om. Den gamla drommen om att ga in pa en bar och bestalla in over 100 ol. Vi hade bestamt oss dagen innan och fragat pa ett stalle om de skulle klara av om vi ville ha 101 ol. De blev helt till sig och gick och skrattate och fnissade som smaflickor. Nar vi dok upp dagen efter blev de annu mer till sig. Efter runt tio minuter en kvart var bordet fyllt av glas och alla var nojda och glada. Kan ju lugna med att vi inte drack upp alla sjalva pa sex personer. Vi ar numera kompisar med flera taxichaufforer (nej det var inte dem vi akte med hem sen). Agaren skalade med oss och vi hamtade lite folk fran andra stallen som hjalpte oss. Slut tog de iaf, och gratis jordnotter och efter lite tjat var sin t-shirt fick vi. Kalaset gick pa ungefar 55$, sa ska man gora det nanstans sa...
Bordet fullt med ol och forvantansfulla goteborgare och sthlmare. Viktor ar laddad, Marcus ar halvvags. Till slut ar all glas tomda och vi har fatt nya t-shirtar.
Har kommer problemet med bilder. Asiatiska datorer vill inte att jag for over med minneskortslasare, sa jag maste hitta en overforingssladd som jag lamnade hemma. Och forsoken att opnna mappar genom kortlasare verkar ha rort till kortet sa det kan inte anvandas i kameran, kopte darfor ett nytt pa khao san. Vet inte om jag maste skicka hem de tva som jag forsokt med sa nan dar kan losa det. Ska kolla om jag hittar nan butik dar jag kan fraga...
Nu ar vi iaf i Phnom Pehn, dit vi tog oss i en sjukt skumpig buss. Vi hade var sin rad for oss sjalv langst bak, men sova gick inte, inte for mig iaf. Marcus som som en gris. De andra killarna flyger tillbaka till thailand imorrn och vi tar bussen ner till Shianoukville, ska bli skont att komma ifran hetsen i en storstad. Man vet inte var man ar, alla tjatar pa en och alla motarbetar ens planer kanns det som. Plus att det ar sjukt kvavt har just nu och efter sista kycklingmackan i Siem reap igar har inte magen och huvet velat vara med riktigt. Marcus drog till massgravarna i formiddags med tva av de andra, jag var for opepp och illamaende. Han tycker inte att jag missade nagot. Kul grej ar att vi igar bytte den manliga stilen mot en skon kvall med ost, kex och oliver, intaget med nat glas vin och lite stamningsfull musik. Det enda som saknades var de levande ljusen...
Magnus & Sara Den tjejen ar det ingen som behover ta hand om. Kanner ingen som har mer koll pa allt... Hon tog ju hand om oss.
Mamma/Pappa Var nog inte vatskebrist direkt. Vatten tryckte jag i mig, men mat blev det inte mycket och med den roda ryggen... Den ar snart fardigomsad sa det blir till ett nytt forsok. Det rackte bra med att skjuta med kameran, har anda en bild pa mig och bazookan sa jag ar nojd. Horde att man kan aka upp i bergen har och skjuta en kossa med rocket launcher. Om du for over 300$ till mitt konto sa ska jag inte gora dig besviken.
Bea Gott att du har det bra i surfers. Ja en sa ung kamera... Marcus halsar. Kramar
Vi hor av oss fran Shianoukville, dar lar vi stanna ett litet tag.
Prova-pa-dagar i Kambodja
Tjenare alla dar hemma idag ar det Marcus som star for bloggandet. Hoppas att ni ska bli nojda, tar ju namligen min bloggoskuld just i skrivandets stund. Tror faktiskt att jag ar ganska begavad pa det har. Det ar ju aldrig fel me lite sjalvfortroende iaf.
Var ju ett tag sen Viktor skrev o det har ju hant en hel del sen dess, sa jag ska efter basta formaga klargjora allt for er.
Borjar med en "liten" incident som hande nar vi akte fran Bangkok o skulle ta oss till Kambodja. Vi hade kopte biljetter me en minibuss som skulle ta oss till gransen. De packar in vara ryggsackar o vi tar plats i bussen for en 4-5 timmars tur. Jag hade oturen att fa sitta jamte en 2 meters amerikan, som hade en enorm olmage o sag ut som en korsning mellan jultomten o bob marley. Luktade dessutom inte hallon direkt. Nar vi antligen kom till gransen dar en taxi skulle ta oss vidare till Siem Reap. Nar vi fick vara ryggsackar sa insag jag att min kamera hade blivit stulen, trakigt nog. Efter massa tjot farm o tillbaka sa fick vi aka me en polisbil till stationen, for att fa en polisrapport. Forsta gangen man har akt polisbil faktiskt, hoppas det blir sisat oxa. Sa efter att fyllt i lite papper o tjotat annu mer sa lyckadses vi till slut fa en rapport pa allt. Dock pa thailandska, hoppas forsakringsbolaget har nan liten thai som kan oversatta. hehe. Sa allt slutade hyfast anda, tur att man inte hunnit ta sa mycket bilder. Sa da har man natt att fixa me nar man kommer hem iaf.
Tankte att jag skulle lamna thailand o skriva om hur vara forsta 2 dagar i kambodja varit.
Traffade fyra skona lirare fran Stockholm nar vi anlande till vart guest house. Sa de var varit vara foljeslagare har i kambodja.
Forsta dagen sa var vi pa Angkor Wat o sag en massa tempel. Var riktigt intressant att se faktiskt, men efter ett antal timmar i den otroliga varmen sa var man ganska trott pa all sten. Finns inte sa mycke mer att saga om det direkt. \
Pa kvallen sa gick hela ganget ut for att ata BBQ, det slutade med att vi bestallde in 3 brickor me olika sorters kott som man sjalv fick tillagga vid bordet. Riktigt Skoj. Det kottet som alla var mest taggade pa att testa var krokodil o orm. Var riktigt gott fram for allt ormen. De smakade ungefar som kyckling. Sen efter maten sa var det dags for lite festande. :) Mer om det behover vi inte ta, inte den har gangen iaf.
I mitten och till vanster har vi inte helt frammande kyckling respektive notkott. Underst den ibland forekommande blackfisken. Overst den smatt exotiska krokodilen. Till hoger har vi den nya hogst overraskande favoriten orm! Inlagt till vanster har vi tva av stockholmarna, johan och fredrik, samt stekplattan dar Marcus stod for matlagningen.
Borjar fa lite brattom nu jag o viktor ska snart ivag pa en grej me Sthlmarna. Men det far bli en surprise for er i ett annat blogginlagg. Kan dock utlova att det kommer vara nat utover det vanliga.
Patal om nat utover det vanliga sa tog vi allihop, forut idag, me tuk-tuk ut till en militarbas mitt ute i ingestans. Dar vi fick gora nat som jag aldrig trodde att jag nansin skulle fa uppleva. Vi fick namligen ta o skjuta me vapen. Alla var ganska nervosa. Dom hade en vagg full me olika vapen sen var det bara att peka pa vilket vapen man ville skjuta me. Fick dock inte anvanda bazookan. Jag valde att skjuta me en AK47:a kostade 40 dollar for 40 skott. Viktor kannde inte for att lagga dom pengarna sa han skot me kameran istallet. Finns ett antal riktigt haftiga bilder. Sen tog vi aven allihop och poserade med en massa olika vapen, sa att man far en ny frack profilbild pa facebook. hehe. Nar vi akte darifran sa kannde man saga verkligen som en riktig man.
Maste rusa nu men ni far ha det sa bra dar hemma. Hoppas alla blivit nojda me min debut o att jag kanske kan fa lite kontsruktiv kretik. Ar sjalv ganska nojd.
PS. Ingen kom till skada under var lilla utflykt till militarbasen, inte ens en kyckling som man for 15$ extra hade fatt sjkuta pa. DS.
Till Marita: Har faktiskt inte glommt av dig har ju knappt hunnit vara har sa har inte skrivit natt till dig darfor. Men jag lovar det kommer komma. :)
Bangkok in da sun!
Nu har bea dratt till flygplatsen och jag och Marcus ar lamnade till vart eget ode... hur ska det ga? Otroligt skon tjej med enorm koll pa allt. Linda jag forstar att du har haft roliga sex manader med henne. Hon drar till australien och du far tillbaka henne en stund, vi drar till kambodja imorrn. Ska vara en trevlig resa har jag hort. Dalig vag ett antal timmar till gransen, sen nagra timmar till innan man ar framme i Siem Reap. Dar ligger Angkor Wat, som ar anledningen till att man aker den vagen genom kambodja. Tusentals tempel delvis invaxta i jungeln.
Men innan det blir nagra tempel for min del maste jag ta det lite lugnt. Efter forsta kvallen pa khao san road var det helt forstaeligt att man inte skulle ma bast. Efter andra kvallen med bara nagon ol var det dock lite skumt att man inte madde hundra. Idag forstod vi att nagot inte stamde nar jag var helt under isen efter en tidig kvall utan det minsta att dricka. Kombinationen en rod rygg gav slutsatsen solsting. Just nu kanns det alltsa inte speciellt bra att vara i varma kvava bangkok och att tanka pa att vara kvar i 3 manader ger bara angest. Tank er en enorm kansla av bara total olust till allt, inklusive mat och vila. Sa snart ska jag nog upp och dacka pa rummet innan lite omorganisering av ryggsacken och kanske lite Yatsy framat kvallen. Vi drar mot busstationen runt sju imorrn tror jag sa forhoppningsvis mar man battre da.
Kan ju saga att marcus ocksa har haft roligt, matt lite battre an jag, trots att han var lite trott igar:P
Fattade inte riktigt hur man skulle gora for att ladda in bilder pa den har datorn sa det far val komma in senare.
Ga med i min och lindas grupp: Kommentera mera!
Ha det bra dar hemma.
Men innan det blir nagra tempel for min del maste jag ta det lite lugnt. Efter forsta kvallen pa khao san road var det helt forstaeligt att man inte skulle ma bast. Efter andra kvallen med bara nagon ol var det dock lite skumt att man inte madde hundra. Idag forstod vi att nagot inte stamde nar jag var helt under isen efter en tidig kvall utan det minsta att dricka. Kombinationen en rod rygg gav slutsatsen solsting. Just nu kanns det alltsa inte speciellt bra att vara i varma kvava bangkok och att tanka pa att vara kvar i 3 manader ger bara angest. Tank er en enorm kansla av bara total olust till allt, inklusive mat och vila. Sa snart ska jag nog upp och dacka pa rummet innan lite omorganisering av ryggsacken och kanske lite Yatsy framat kvallen. Vi drar mot busstationen runt sju imorrn tror jag sa forhoppningsvis mar man battre da.
Kan ju saga att marcus ocksa har haft roligt, matt lite battre an jag, trots att han var lite trott igar:P
Fattade inte riktigt hur man skulle gora for att ladda in bilder pa den har datorn sa det far val komma in senare.
Ga med i min och lindas grupp: Kommentera mera!
Ha det bra dar hemma.
