Dan före dan före hemkomst...
Nu sitter vi i Kuala Lumpur, mindre an 24h fore planet lyfter hem mot (enligt uppgifter) kalla, blota Sverige...
Full Moon avklarades en andra gang och vi kande oss som rena proffs. Efter att ha lart kanna en bucket(grogg i hink) -forsaljare forrra gangen som vi atersag denna har Full Moon festerna avlopt som de billigaste utgangarna pa resan. Hur? Enkelt! Genom att varje gang man vill kopa, plus da och da, ta med sig kunder. Vi far dem gratis och dem vi tar med far dem billigare. Det ar vad man kallar win-win situation... Eftersom lilla kameran forsvann pa koh tao och bilderna fran forsta full moon foljde med den fick vi ju ocksa chans att fa med oss lite bilder fran denna egendomliga tillstallning, de lar dyka upp pa facebook snart efter hemkomst tillsammans med mycket annat... (Vad jag langtar efter svenska datorer och svenska internetuppkopplingar!)
Resan ner hit gick bra, en hel del byten: Tuk-tuk + Bat +buss + tuk-tuk + minibuss + buss... Men till slut var vi framme, pa nagot markligt satt fyra timmar tidiga trots att vi legat efter tidsplanen hela tiden. Vi plus tva andra svenkar foljde ett tips i en tidigare kommentar... Tack Gabriella for boendet... Bea om vi sager B5 utan pool och toa sa...? Vi borjar och slutar resan med liknande boendestandard helt enkelt:P Trots min forkarlek till storstader pa resan hittils har dock Kuala Lumpur faktiskt imponerat. Billig, bra tunnelbana och sa vitt vi kunnat se en kansla for det dar med trivsam stadsmiljo. M.o.a. inga soptippsgator som tidigare stader uppvisat.
Idag tankte vi (efter nan timmes somn, da bussen var har 4) iaf dra lite sightseeing och saklart se Petronas Towers, de ca 450m hoga tvillingtornen. Vad vi inte hade koll pa var att under dessa, dar man kom ut fran tunnelbanan, ligger ett gigantiskt shoppingcenter i sex vaningar (vilket det inte ser ut som nar det star tva 88-vaningshus ovanpa). Oj, undrar var vi spenderade 7h idag? (vi tankte inte stanna sa lange, men forsta forsoket till hemfard gjordes nar alla som jobbar i tornen ocksa skulle aka hem...) Tyvarr, med bra for packningen, var det mycket fonstershopping-butiker, alltsa det dar man kan kopa pa en marknad i thailand, men pa riktigt... Men kul var det anda!
Sa skulle vi ju saklart upp i tornen ocksa, men da ar det ju sa smart uttankt att det ar gratis att aka upp till sky-bridge mellan tornen, dock ar det forst till kvarn som galler - 1640 biljetter/dag. Sa imorgon ar det vi tva som inte alls far sovmorgon utan aker en snabbis for att kolla pa utsikten och sen (om inte Marcus saljer sin biljett till random malaj och sedan kedjar fast sig i tornen som han funderar pa) blir det kanske snabb sista solning pa roof-top innan vi tar bussen till flyget...
Pa fredag kl 9.55 landar vi pa GBG City Airport (Save) och vi forvantar oss en hejdundrande valkomstkommite...
Vi ses dar hemma!
Full Moon avklarades en andra gang och vi kande oss som rena proffs. Efter att ha lart kanna en bucket(grogg i hink) -forsaljare forrra gangen som vi atersag denna har Full Moon festerna avlopt som de billigaste utgangarna pa resan. Hur? Enkelt! Genom att varje gang man vill kopa, plus da och da, ta med sig kunder. Vi far dem gratis och dem vi tar med far dem billigare. Det ar vad man kallar win-win situation... Eftersom lilla kameran forsvann pa koh tao och bilderna fran forsta full moon foljde med den fick vi ju ocksa chans att fa med oss lite bilder fran denna egendomliga tillstallning, de lar dyka upp pa facebook snart efter hemkomst tillsammans med mycket annat... (Vad jag langtar efter svenska datorer och svenska internetuppkopplingar!)
Resan ner hit gick bra, en hel del byten: Tuk-tuk + Bat +buss + tuk-tuk + minibuss + buss... Men till slut var vi framme, pa nagot markligt satt fyra timmar tidiga trots att vi legat efter tidsplanen hela tiden. Vi plus tva andra svenkar foljde ett tips i en tidigare kommentar... Tack Gabriella for boendet... Bea om vi sager B5 utan pool och toa sa...? Vi borjar och slutar resan med liknande boendestandard helt enkelt:P Trots min forkarlek till storstader pa resan hittils har dock Kuala Lumpur faktiskt imponerat. Billig, bra tunnelbana och sa vitt vi kunnat se en kansla for det dar med trivsam stadsmiljo. M.o.a. inga soptippsgator som tidigare stader uppvisat.
Idag tankte vi (efter nan timmes somn, da bussen var har 4) iaf dra lite sightseeing och saklart se Petronas Towers, de ca 450m hoga tvillingtornen. Vad vi inte hade koll pa var att under dessa, dar man kom ut fran tunnelbanan, ligger ett gigantiskt shoppingcenter i sex vaningar (vilket det inte ser ut som nar det star tva 88-vaningshus ovanpa). Oj, undrar var vi spenderade 7h idag? (vi tankte inte stanna sa lange, men forsta forsoket till hemfard gjordes nar alla som jobbar i tornen ocksa skulle aka hem...) Tyvarr, med bra for packningen, var det mycket fonstershopping-butiker, alltsa det dar man kan kopa pa en marknad i thailand, men pa riktigt... Men kul var det anda!
Sa skulle vi ju saklart upp i tornen ocksa, men da ar det ju sa smart uttankt att det ar gratis att aka upp till sky-bridge mellan tornen, dock ar det forst till kvarn som galler - 1640 biljetter/dag. Sa imorgon ar det vi tva som inte alls far sovmorgon utan aker en snabbis for att kolla pa utsikten och sen (om inte Marcus saljer sin biljett till random malaj och sedan kedjar fast sig i tornen som han funderar pa) blir det kanske snabb sista solning pa roof-top innan vi tar bussen till flyget...
Pa fredag kl 9.55 landar vi pa GBG City Airport (Save) och vi forvantar oss en hejdundrande valkomstkommite...
Vi ses dar hemma!
Turistens klagan...
Ytterliggare nagra dagar har gatt och vi narmar oss mer och mer resans slut. For er som inte vet har den numera ett konkret slut i form av att vi landar pa Save flygplats i Goteborg 12 juni kl 9.55. Alltsa aterstar nu mindre an tre veckor av ryggsackar och myggbet... men saklart aven sol och bad, nya manniskor, billig shopping (och annat), och saklart ett stort aventyr...
Vietnam som vi beskrev med bilder, var lite annat an vi vantat oss (med erfarenheter fran tidigare aventurare...). Det borjade med en hetsig huvudstad, fortsatte med ett partysuget Nha Trang. Darefter sydde vi upp var sin ny garderob i Hoi An (staden med fler skraddare an vanligt folk:P). Vi hangde pa tva lokala "easy riders", som visade ett Vietnam vi annars inte hade fatt se, darav manga bra bilder och ett dopp i en kall kalla vid namn "elephant spring". I Hue fick vi smaka pa Goteborgsvader inomhus nar AC:n bestamde sig for att dumpa vattnet pa fel sida vaggen. Tva intresanta veckor...
Efter Vietnam drog vi en kortis genom Laos, som for backpackers bara ar kant for en aktivitet: Tubing! Alla aker till Vang Vieng, stallet som bara existerar pga tubingen, och bara existerar for tubingen. Iden ar enkel: Lagg dig i en gummiring (eller helt enkelt simma) nedfor en flod, pa flodbankerna ar det uppbyggt barer... Ta en ol och flyt vidare...
Nagra dagar senare var vi tillbaka i Bangkok, dar allt borjade. Jag uppskattade den ENORMA staden ungefar lika mycket som forra gangen; kvavt, skitigt, hetsigt, och som foregaende besok hade jag (och Marcus) lite krampor... Ena foten madde inte hundra efter ett av besoken i floden, men en antibiotikakur senare mar den battre och det ar inget att oroa sig for dar hemma... Kort besok dar alltsa, off to Full Moon Party!
Full Moon Party ar for er som inte vet om det ungefar som det later, en aterkommande fest en gang per manad lagom till fullmanen. Det speciella med ar att nar man snackar om Full moon party ar det en enda strand som galler, backpackers dras som myror till en pringelsburk (internchamt), till Haad Rin Beach pa Koh Phangan. Nar vi var dar (lagsasong) trangdes uppskattningsvis runt 15000 partysugna tillsammans med pengastinna thailandare, lattsint observerande poliser samt en och annan fascinerad pensionar. Nar vi drog hem for att sova var klockan runt nio och festen fortfarande i full gang...
Glada over att kunna bestalla maten till rummet dagen efter Full Moon Party?
Om Full Moon Party kan anses vara Marcus storsta "delmal" pa resan, var nastfoljande o definitivt mitt... Vi drog efter en vilodag till Koh Tao, on dit folk aker for dess fina vatten for snorkling och dykning, samt dess billiga dykkurser. Det sistnamda var som marcus tidigare skrivit om malet for var resa hit. Under nagra minst sagt hektiska dagar tog bade jag och Marcus dykcert, Marcus sk. Open Water och jag gjorde ytterliggare nagra dyk sa att jag blev Advanced Open Water Diver och bl.a. far dyka till 30m, pa natten, gjora flera djup pa ett dyk samt att jag fick lara mig enklare navigering och undervattensfoto. Aterstar att se om man kommer fa anvandning for det inom en snar framtid, men kul var det, och ett certifikat galler pa livstid sa... Tyvarr blev det ingen valhaj under mina sista dyk, trots att jag antagligen bara var 2-3 minuter fran en glimt av den vid ankomst till en av dyksiterna. Trist men sa ar det. Bilderna fran sjalva dyken tar lite tid till (teknikstrul vet ni...). Koh Tao ar iaf min personliga favorit hittils pa resan, och ett stalle jag med sakerhet kommer atervanda till, forr eller senare far tiden utvisa...
Norrmannen sjunger nationalsang vid tolvslaget. Ute och dyker, vara instruktorer kanske sag mer med i matchen ut i verkligheten an pa bild... Utsikten fran restaurangen sager inget annat an kom tillbaka...
Nu befinner vi oss pa turismens Koh Samui, har ar det sol och bad, men aven patagligt vasterlandska inslag. Bast illustrerat av att varat rum ligger ovanpa Burger King, som i sin tur ligger granne med 7-11 och Haagen-dazs, over gatan ligger mcDonalds och ett femtiotal meter langre ner ligger Starbucks och Pizza hut... Sant maste utnyttjas...
Fran thailandsk sida utnyttjas det iaf. Allt ar gjort for turisterna, for att behaga turisterna, for att blasa turisterna, uppenbarligen for att irritera turisterna. Vi kanner oss iaf inte helt som turister efter vara manader ivag...
Koh Samui ar ocksa var sista chans till shopping med hemskick innan vi lyder under bagagegransernas gudar, alltsa sag vi ut som Julia Roberts i pritty woman pa vag hem till vart rum igar kvall (pa ett sant har stalle bar saklart pasarna samma marken som i filmen...). Imorrn ska vi bara hitta posten, som verkar ligga pa andra sidan on...
Om nagon dag drar vi vidare, vart har vi inte bestamt an, stallet kommer med storsta sannolikhet te sig mindre som ett enda stort turiststrak iaf...
P.s. Om ni vill fa lite koll pa var vi varit kan ni kolla in pa resedagboken.se och kolla pa kartan, mitt alias ar vkjellin. D.s.
Vietnam som vi beskrev med bilder, var lite annat an vi vantat oss (med erfarenheter fran tidigare aventurare...). Det borjade med en hetsig huvudstad, fortsatte med ett partysuget Nha Trang. Darefter sydde vi upp var sin ny garderob i Hoi An (staden med fler skraddare an vanligt folk:P). Vi hangde pa tva lokala "easy riders", som visade ett Vietnam vi annars inte hade fatt se, darav manga bra bilder och ett dopp i en kall kalla vid namn "elephant spring". I Hue fick vi smaka pa Goteborgsvader inomhus nar AC:n bestamde sig for att dumpa vattnet pa fel sida vaggen. Tva intresanta veckor...
Efter Vietnam drog vi en kortis genom Laos, som for backpackers bara ar kant for en aktivitet: Tubing! Alla aker till Vang Vieng, stallet som bara existerar pga tubingen, och bara existerar for tubingen. Iden ar enkel: Lagg dig i en gummiring (eller helt enkelt simma) nedfor en flod, pa flodbankerna ar det uppbyggt barer... Ta en ol och flyt vidare...
Nagra dagar senare var vi tillbaka i Bangkok, dar allt borjade. Jag uppskattade den ENORMA staden ungefar lika mycket som forra gangen; kvavt, skitigt, hetsigt, och som foregaende besok hade jag (och Marcus) lite krampor... Ena foten madde inte hundra efter ett av besoken i floden, men en antibiotikakur senare mar den battre och det ar inget att oroa sig for dar hemma... Kort besok dar alltsa, off to Full Moon Party!
Full Moon Party ar for er som inte vet om det ungefar som det later, en aterkommande fest en gang per manad lagom till fullmanen. Det speciella med ar att nar man snackar om Full moon party ar det en enda strand som galler, backpackers dras som myror till en pringelsburk (internchamt), till Haad Rin Beach pa Koh Phangan. Nar vi var dar (lagsasong) trangdes uppskattningsvis runt 15000 partysugna tillsammans med pengastinna thailandare, lattsint observerande poliser samt en och annan fascinerad pensionar. Nar vi drog hem for att sova var klockan runt nio och festen fortfarande i full gang...
Glada over att kunna bestalla maten till rummet dagen efter Full Moon Party?
Om Full Moon Party kan anses vara Marcus storsta "delmal" pa resan, var nastfoljande o definitivt mitt... Vi drog efter en vilodag till Koh Tao, on dit folk aker for dess fina vatten for snorkling och dykning, samt dess billiga dykkurser. Det sistnamda var som marcus tidigare skrivit om malet for var resa hit. Under nagra minst sagt hektiska dagar tog bade jag och Marcus dykcert, Marcus sk. Open Water och jag gjorde ytterliggare nagra dyk sa att jag blev Advanced Open Water Diver och bl.a. far dyka till 30m, pa natten, gjora flera djup pa ett dyk samt att jag fick lara mig enklare navigering och undervattensfoto. Aterstar att se om man kommer fa anvandning for det inom en snar framtid, men kul var det, och ett certifikat galler pa livstid sa... Tyvarr blev det ingen valhaj under mina sista dyk, trots att jag antagligen bara var 2-3 minuter fran en glimt av den vid ankomst till en av dyksiterna. Trist men sa ar det. Bilderna fran sjalva dyken tar lite tid till (teknikstrul vet ni...). Koh Tao ar iaf min personliga favorit hittils pa resan, och ett stalle jag med sakerhet kommer atervanda till, forr eller senare far tiden utvisa...
Norrmannen sjunger nationalsang vid tolvslaget. Ute och dyker, vara instruktorer kanske sag mer med i matchen ut i verkligheten an pa bild... Utsikten fran restaurangen sager inget annat an kom tillbaka...
Nu befinner vi oss pa turismens Koh Samui, har ar det sol och bad, men aven patagligt vasterlandska inslag. Bast illustrerat av att varat rum ligger ovanpa Burger King, som i sin tur ligger granne med 7-11 och Haagen-dazs, over gatan ligger mcDonalds och ett femtiotal meter langre ner ligger Starbucks och Pizza hut... Sant maste utnyttjas...
Fran thailandsk sida utnyttjas det iaf. Allt ar gjort for turisterna, for att behaga turisterna, for att blasa turisterna, uppenbarligen for att irritera turisterna. Vi kanner oss iaf inte helt som turister efter vara manader ivag...
Vissa fordelar med turistanpassat finns saklart...
Koh Samui ar ocksa var sista chans till shopping med hemskick innan vi lyder under bagagegransernas gudar, alltsa sag vi ut som Julia Roberts i pritty woman pa vag hem till vart rum igar kvall (pa ett sant har stalle bar saklart pasarna samma marken som i filmen...). Imorrn ska vi bara hitta posten, som verkar ligga pa andra sidan on...
Om nagon dag drar vi vidare, vart har vi inte bestamt an, stallet kommer med storsta sannolikhet te sig mindre som ett enda stort turiststrak iaf...
P.s. Om ni vill fa lite koll pa var vi varit kan ni kolla in pa resedagboken.se och kolla pa kartan, mitt alias ar vkjellin. D.s.
Vietnam...Picture it!
Vi inser att det gatt ett tag sedan ni sist horde fran oss, vi ber saklart om ursakt for detta, men var inte ledsna for var skull eftersom detta till stor del beror pa att vi varit sysselsatta (och saklart att asiatiska datorer ar sega). Vi har nu tagit oss anda tillbaka dit allt startade for var del, Bangkok. Jag tycker val ungefar lika bra om det som forra gangen vi var har (vad ar det med mig och storstader?), sa det ska bli skont att rora sig ner mot oarna i soder for lite sol och bad och kanske lite annat....
Har kommer iallafall en summering av tva haftiga veckor i vietnam, endast i bilder. Ni far dra era egna slutsatser...
And we're off to laos...
Har kommer iallafall en summering av tva haftiga veckor i vietnam, endast i bilder. Ni far dra era egna slutsatser...
And we're off to laos...Var har inte Marcus sovit?
Nar klockan ringer pa morgonen pa denna resan ar det allt som oftast min som ringer, det ar iaf jag som hor den. Jag gar upp och hamtar den och tar med den tillbaka till sangen och snoozar. Jag staller alltid in min klocka med snoozningsmarginal... Nar den ringer andra gangen reagerar oftast Marcus och fragar vad klockan ar, da ar det fortfarande lugnt med tid. Tredje eller fjarde gangen ar det oftast ingen bradska, men kort efter svaret flyger han som en kanonkula ur sangen ut i badrummet. Jag ligger kvar. Efter badrumsbestyren kommer han ut och borjar tjata pa mig att jag ska upp, efter nagra minuter kommer aven jag ur sangen och en ny dag i sydostasien kan ta sin gang.
Just denna dag var inget undantag, morgonrutinen holl och jag till skillnad fran Marcus var fardigpackad sa da kunde jag ligga kvar lite langre efter att tjatet borjat. Ner och checka ut och vanta pa tuk-tuken till bussen. Marcus fick springa ner till riverside for att ta ut pengar och kopa resesnacks, han var inte pigg nar han kom tillbaka. Sa pa vagen tog han sig en snabb tupplur i tuk-tuken full med packning och tva andra resenarer. Sen fick vi en halvtimme i vanthallen innan bussen gick, lite tid for marcus att sova alltsa. Val pa bussen tog var vi val knappt ute ur Phnom Penh innan han ater igen slockna som en gris. Jag kan ju dock som tidigare sagt inte sova sittande i transportmedel, sarskilt inte skumpande sadana, trots att vagen var battre an fran Siem Reap. Sa jag var lite smaseg nar vi var framme pa guesthouset.
Marcus sover som en gris pa bussen fran Phnom Penh...
Vi foljde ett tips fran en amerikansk man i hotellobbyn i Phnom Penh att aka till den del av Sihanoukville som heter Victory Beach, efter snabb check med guideboken lat det ok sa vi tog in pa green gecko guesthouse for att kolla laget och under kvallen jamfora med den andra delen, Serendipity beach. Efter att ha blivit uppraggad av halften av thaitjejerna pa hela gatan nar vi skulle dra till Serendipity samtidigt som man fick kanslan av att resten av vasterlanningarna var som amerikanen, man i 40-60arsaldern bestamde vi oss for att det nog fick bli en flytt dagen efter. Kostnaden for att ta sig till dar det hander (serendipity) varje dag uppvager ocksa att boendet blev dubbelt sa dyrt (4$ per person nu). Nar vi skulle lagga oss bestamde vi oss for att inviga vara reselakan eftersom de bifintliga inte kandes allt for frasha. Och nar marcus skulle inleda packningen dan efter blev han avbruten av en kackerlacka. Det kandes helt ok att dra vidare...
Vi bor nu pa det riktigt skona Monkey Republic som drivs av fyra britter (det ar i allmanhet mycket britter har, bade resande och jobbande). Vi har var bungalow bland grona rabatter och palmer pa baksidan. Narmast gatan ligger resturangen med riktig(!) vasterlandsk mat till ok priser (borjar fa tillbaka aptiten och egg&bacon pa morgonen gar ner latt:P), dar finns aven biljardbord som har hunnit anvandas en del (tror marcus leder pa tur an sa lange). Over det finns lite bord och skona soffor plus tva movierooms med hundratalet filmer att valja pa. Overst ett litet loft med hangmattor... Inte sa varst mycket att klaga pa alltsa trots halvtrasig toa och ingenstans att ha grejer pa rummet (dock safety box pa golvet).
Skulle ju fixat en sladd till kameran men idag har det regnat en del sa det har mest blivit biljard, film och bok (maste fixa en normal, min heter "en kortfattad beskrivning av nastan allt" och efter ett tjugotal sidor har man nastan huvudvark av allt existensiellt nordsnack (borde ju passa mig alltsa). Men imorrn ska jag nog kolla upp om det kan ga att fa tag pa nanstans. Fixat! Sen en liten relax pa stranden (som ser helt ok ut, bli inte avundsjuka) och sen kan det mycket val bli en narmare titt pa nattlivet har i Sihanoukville.
Nu ska vi tillbaka till "Apan" och fa i oss lite kvallsmat. Oroa er inte, ikvall kan det nog bli hamburgare med pommes engelsk stil men jag har inte helt gett upp det asiatiska koket (jag vet att linda och bea skulle va pa mig annars), igar blev det en otroligt god chicken masala pa stallet bredvid. Trots att det ar indiskt tycker jag att jag skott mig ok. Och Marcus far faktiskt i sig lite gront da och da sa ni dar hemma (och bea) kan vara imponerade.
Slut for den har gangen. Marcus har tvingat sig till nasta inlagg, far se hur det blir med det.
Hur som helst ha det bra hemma i sverige (och australien)
Just denna dag var inget undantag, morgonrutinen holl och jag till skillnad fran Marcus var fardigpackad sa da kunde jag ligga kvar lite langre efter att tjatet borjat. Ner och checka ut och vanta pa tuk-tuken till bussen. Marcus fick springa ner till riverside for att ta ut pengar och kopa resesnacks, han var inte pigg nar han kom tillbaka. Sa pa vagen tog han sig en snabb tupplur i tuk-tuken full med packning och tva andra resenarer. Sen fick vi en halvtimme i vanthallen innan bussen gick, lite tid for marcus att sova alltsa. Val pa bussen tog var vi val knappt ute ur Phnom Penh innan han ater igen slockna som en gris. Jag kan ju dock som tidigare sagt inte sova sittande i transportmedel, sarskilt inte skumpande sadana, trots att vagen var battre an fran Siem Reap. Sa jag var lite smaseg nar vi var framme pa guesthouset.
Marcus sover som en gris pa bussen fran Phnom Penh...Vi foljde ett tips fran en amerikansk man i hotellobbyn i Phnom Penh att aka till den del av Sihanoukville som heter Victory Beach, efter snabb check med guideboken lat det ok sa vi tog in pa green gecko guesthouse for att kolla laget och under kvallen jamfora med den andra delen, Serendipity beach. Efter att ha blivit uppraggad av halften av thaitjejerna pa hela gatan nar vi skulle dra till Serendipity samtidigt som man fick kanslan av att resten av vasterlanningarna var som amerikanen, man i 40-60arsaldern bestamde vi oss for att det nog fick bli en flytt dagen efter. Kostnaden for att ta sig till dar det hander (serendipity) varje dag uppvager ocksa att boendet blev dubbelt sa dyrt (4$ per person nu). Nar vi skulle lagga oss bestamde vi oss for att inviga vara reselakan eftersom de bifintliga inte kandes allt for frasha. Och nar marcus skulle inleda packningen dan efter blev han avbruten av en kackerlacka. Det kandes helt ok att dra vidare...
Vi bor nu pa det riktigt skona Monkey Republic som drivs av fyra britter (det ar i allmanhet mycket britter har, bade resande och jobbande). Vi har var bungalow bland grona rabatter och palmer pa baksidan. Narmast gatan ligger resturangen med riktig(!) vasterlandsk mat till ok priser (borjar fa tillbaka aptiten och egg&bacon pa morgonen gar ner latt:P), dar finns aven biljardbord som har hunnit anvandas en del (tror marcus leder pa tur an sa lange). Over det finns lite bord och skona soffor plus tva movierooms med hundratalet filmer att valja pa. Overst ett litet loft med hangmattor... Inte sa varst mycket att klaga pa alltsa trots halvtrasig toa och ingenstans att ha grejer pa rummet (dock safety box pa golvet).
Skulle ju fixat en sladd till kameran men idag har det regnat en del sa det har mest blivit biljard, film och bok (maste fixa en normal, min heter "en kortfattad beskrivning av nastan allt" och efter ett tjugotal sidor har man nastan huvudvark av allt existensiellt nordsnack (borde ju passa mig alltsa). Men imorrn ska jag nog kolla upp om det kan ga att fa tag pa nanstans. Fixat! Sen en liten relax pa stranden (som ser helt ok ut, bli inte avundsjuka) och sen kan det mycket val bli en narmare titt pa nattlivet har i Sihanoukville.
Nu ska vi tillbaka till "Apan" och fa i oss lite kvallsmat. Oroa er inte, ikvall kan det nog bli hamburgare med pommes engelsk stil men jag har inte helt gett upp det asiatiska koket (jag vet att linda och bea skulle va pa mig annars), igar blev det en otroligt god chicken masala pa stallet bredvid. Trots att det ar indiskt tycker jag att jag skott mig ok. Och Marcus far faktiskt i sig lite gront da och da sa ni dar hemma (och bea) kan vara imponerade.
Slut for den har gangen. Marcus har tvingat sig till nasta inlagg, far se hur det blir med det.
Hur som helst ha det bra hemma i sverige (och australien)
Bangkok in da sun!
Nu har bea dratt till flygplatsen och jag och Marcus ar lamnade till vart eget ode... hur ska det ga? Otroligt skon tjej med enorm koll pa allt. Linda jag forstar att du har haft roliga sex manader med henne. Hon drar till australien och du far tillbaka henne en stund, vi drar till kambodja imorrn. Ska vara en trevlig resa har jag hort. Dalig vag ett antal timmar till gransen, sen nagra timmar till innan man ar framme i Siem Reap. Dar ligger Angkor Wat, som ar anledningen till att man aker den vagen genom kambodja. Tusentals tempel delvis invaxta i jungeln.
Men innan det blir nagra tempel for min del maste jag ta det lite lugnt. Efter forsta kvallen pa khao san road var det helt forstaeligt att man inte skulle ma bast. Efter andra kvallen med bara nagon ol var det dock lite skumt att man inte madde hundra. Idag forstod vi att nagot inte stamde nar jag var helt under isen efter en tidig kvall utan det minsta att dricka. Kombinationen en rod rygg gav slutsatsen solsting. Just nu kanns det alltsa inte speciellt bra att vara i varma kvava bangkok och att tanka pa att vara kvar i 3 manader ger bara angest. Tank er en enorm kansla av bara total olust till allt, inklusive mat och vila. Sa snart ska jag nog upp och dacka pa rummet innan lite omorganisering av ryggsacken och kanske lite Yatsy framat kvallen. Vi drar mot busstationen runt sju imorrn tror jag sa forhoppningsvis mar man battre da.
Kan ju saga att marcus ocksa har haft roligt, matt lite battre an jag, trots att han var lite trott igar:P
Fattade inte riktigt hur man skulle gora for att ladda in bilder pa den har datorn sa det far val komma in senare.
Ga med i min och lindas grupp: Kommentera mera!
Ha det bra dar hemma.
Men innan det blir nagra tempel for min del maste jag ta det lite lugnt. Efter forsta kvallen pa khao san road var det helt forstaeligt att man inte skulle ma bast. Efter andra kvallen med bara nagon ol var det dock lite skumt att man inte madde hundra. Idag forstod vi att nagot inte stamde nar jag var helt under isen efter en tidig kvall utan det minsta att dricka. Kombinationen en rod rygg gav slutsatsen solsting. Just nu kanns det alltsa inte speciellt bra att vara i varma kvava bangkok och att tanka pa att vara kvar i 3 manader ger bara angest. Tank er en enorm kansla av bara total olust till allt, inklusive mat och vila. Sa snart ska jag nog upp och dacka pa rummet innan lite omorganisering av ryggsacken och kanske lite Yatsy framat kvallen. Vi drar mot busstationen runt sju imorrn tror jag sa forhoppningsvis mar man battre da.
Kan ju saga att marcus ocksa har haft roligt, matt lite battre an jag, trots att han var lite trott igar:P
Fattade inte riktigt hur man skulle gora for att ladda in bilder pa den har datorn sa det far val komma in senare.
Ga med i min och lindas grupp: Kommentera mera!
Ha det bra dar hemma.
Akta ostbagarna!
Jag sov nog ungefar 20 min innan jag skulle upp och aka till flyget. Dar traffade jag folk fran schlagerpartyt i helgen, de skulle till New york men med byte i dusseldorf de med. De hade dock lite tightare bytestid an oss. Vi skulle hanga i sex timmar dar nere medans de hade lite brottom med en timme. Och da var ju planet saklart lite lagom forsenat, tyska militaren hade ovning sa da kan man saklart inte flyga nar man vill...
Jag vet fortfarande inte om de hann med planet, men det gjorde vi, med gott om tid over. Idusseldorf hanlade det om att sla ihjal tid, och inte sla sonder ostbagarna som bea hade onskat sig fran sverige. Det gick ratt bra, storsta hotet som uppstod ar bara jattekonstigt. Vi sitter i lugn och ro och spelar yatsy nar en kvinna i trettioarsaldern gar forbi oss, gor en tvarnit och dyker ner nastan i knat pa mig, varpa ostbagarna lag risigt till. Jag utbrister alltsa: Nej! akta ostbagarna. Hon borjar prata blandat tyska engelska och sager: I'm with you now. Vi fattar inget och jag haller rakoll pa min vaska funderandes pa om hon har nagot problem pa det mentala planet eller om hon forsoker sno at sig nagot. Hon forklarar att hon ar polis och bevakar en person, sa vi ska bara spela med. Jag fragar hur vi vet att hon verkligen ar polis (alltsa vill jag se leg). Hos sager att hon inte kan visa sitt vapen... Far dock se ett polisleg sa det stamde val da. Hon var riktigt dalig pa att bevaka iaf, stod lite halvt pa huk framfor stolen och kolla runt. Efter 20 sekunder ca reser hon sig och tackar for sig. Tack for underhallningen! Och ostbagarna klarade sig, tur det for bea verkade uppskatta dem...
Dusseldorf ar en stor flygplats kandes det som iaf, mycket affarer var det. Men inte sa mycket att gora efter sakerhetskontrollen, alltsa var det lite dotid nar vi till slut fick veta att planet var tre timmar sent. Men matkuponger fick vi iaf. Och maten och drickan pa planet sen var gratis trots att det stod ingen mat pa biljetten och det fanns meny med priser pa flyget, men vi klagar inte... En ledig plats mellan oss for handbagaget fick vi ocksa, sa hyffsat nojda var vi anda.
Framme i bkktog vi taxi till kao san road dar Bea motte upp oss. Hon hade lovat att fixa ett rum till oss tre, och snackat om entt stalle som kunde ha pool, ett starkt plus i varma thailand. Hon var dock lite radd for var reaktion nar vi skulle fa se hur tillgangen till pool hade paverkat standarden pa rummet nar budgettanket fortfarande fanns dar. Men det var val inte sa farligt, det ar sakert nastan 10 kvadrat. Sangen (observera singular) ar saker 1,50 bred och det ar skont med en flakt i taket:P Lar val komma upp en bild... Men med pool ar det helt klart vart.
Haft det kul har, skriver mer vid annat tilllfalle eftrsom tiden snart ar skut. Imorrn aker bea till australienoch vi antagligen till kambodja.
Ha det kul i Sverige!
Snart går flyget, nu drar vi österut!
Nu är allt fixat och klart, bara ännu en väntan på flyget. Denna gången blev det dock väsentligt längre tid att förbereda sig, istället för att boka flyget drygt 48 timmar innan har denna varit bokad i drygt tre månader. Sen har senaste månaden varit en enda lång arbetslös, sovmorgonsrik planeringsfas. Så det ska bli såå skönt att äntligen få komma iväg.
Jag har ju inte gjort så mycket väsen av mig sedan jag kom hem från Österrike, men sen har det inte hänt så mycket värt att redogöra för heller. Helt enkelt en lång månad av tilltagande förberedelser. Och nu är det fixat och klart alltså, ryggan ligger färdig och väntar. Marcus har en kompis vars råd var att ryggsäcken skulle vara max halvfull på vägen dit, eftersom man kommer köpa rätt mycket av det man har på sig första dagarna i Bangkok. Visst, den är inte full, men halvfull!? Undrar hur många liter hans rygga var på...
Men det känns ändå bra, packning är ju inte min favorithobby så när det är klart känns det alltid lite bättre, resfeber eller inte. Och med en vana av att behöva packa om flertal gånger på grund av platsbrist eller övervikt var det faktiskt lite skönt att vara tvingad till snålpackning, sen väger ju tropikkläder lite mindre än skidkläder också. Solkräm och badbyxor kontra goggles och skidor ger ju också denna resa en viss fördel i fråga om format på utrustning.
Jag har iaf gått och varit nervig i några dagar nu, till skillnad från Marcus som inte verkar det minsta berörd. Så går det när man inte har något annat att tänka på om dagarna. Konstigt att det alltid känns som man har kontroll fram till någon dag innan avresa, därefter sätter hetsen in. Och med allt att hålla koll på inför en sån här resa, minimal packning, resrutter och allt annat praktiskt jag inte ens orkar gå in på är det konstigt att hjärnan inte drabbats av härdsmälta än. Men nu är allt det klart och som sagt väntar man bara på att åka iväg. Det är nu det roliga börjar! Don´t worry, be happy!
Om nästan exakt fem timmar går flyget från landvetter, en dryg timme senare landar vi i Düsseldorf. Där blir det väntan i några timmar till innan det bär av österut. I Bangkok landar vi 10.15 lokal tid, då är klockan fyra på morgonen i våra hjärnor, temperaturen är trettio grader högre och stan är 20 gånger större. Om inget har försvunnit på vägen är vi redo att leta upp bea, en av två underbara tjejer som har hjälpt till jättemycket i förberedelserna med sina nu halvårslånga kunskaper om backpacking. Hon väntar enligt uppgift på oss på kaosan road, bangkoks och världens mesta backpackergata.
Så nu sitter jag uppe med förväntningar och resenerver precis som en tjej jag känner gjorde för ett antal månader sedan. Då kändes det inte som det skulle vara en sån stor grej, att gå upp vid femtiden för att skriva på bloggen i brist på sömn kändes inte riktigt friskt. Men nu är jag bara imponerad över hur avslappnad hon egentligen kunde vara sista kvällen och ha allt klart för att till och med kunna bjuda in till fest. Cool tjej det där...
Bara att hoppas få en upplevelse i närheten av vad hon fått under våra tre månader...
Nu drar vi! Ses i Juni...
Jag har ju inte gjort så mycket väsen av mig sedan jag kom hem från Österrike, men sen har det inte hänt så mycket värt att redogöra för heller. Helt enkelt en lång månad av tilltagande förberedelser. Och nu är det fixat och klart alltså, ryggan ligger färdig och väntar. Marcus har en kompis vars råd var att ryggsäcken skulle vara max halvfull på vägen dit, eftersom man kommer köpa rätt mycket av det man har på sig första dagarna i Bangkok. Visst, den är inte full, men halvfull!? Undrar hur många liter hans rygga var på...
Men det känns ändå bra, packning är ju inte min favorithobby så när det är klart känns det alltid lite bättre, resfeber eller inte. Och med en vana av att behöva packa om flertal gånger på grund av platsbrist eller övervikt var det faktiskt lite skönt att vara tvingad till snålpackning, sen väger ju tropikkläder lite mindre än skidkläder också. Solkräm och badbyxor kontra goggles och skidor ger ju också denna resa en viss fördel i fråga om format på utrustning.
Jag har iaf gått och varit nervig i några dagar nu, till skillnad från Marcus som inte verkar det minsta berörd. Så går det när man inte har något annat att tänka på om dagarna. Konstigt att det alltid känns som man har kontroll fram till någon dag innan avresa, därefter sätter hetsen in. Och med allt att hålla koll på inför en sån här resa, minimal packning, resrutter och allt annat praktiskt jag inte ens orkar gå in på är det konstigt att hjärnan inte drabbats av härdsmälta än. Men nu är allt det klart och som sagt väntar man bara på att åka iväg. Det är nu det roliga börjar! Don´t worry, be happy!
Om nästan exakt fem timmar går flyget från landvetter, en dryg timme senare landar vi i Düsseldorf. Där blir det väntan i några timmar till innan det bär av österut. I Bangkok landar vi 10.15 lokal tid, då är klockan fyra på morgonen i våra hjärnor, temperaturen är trettio grader högre och stan är 20 gånger större. Om inget har försvunnit på vägen är vi redo att leta upp bea, en av två underbara tjejer som har hjälpt till jättemycket i förberedelserna med sina nu halvårslånga kunskaper om backpacking. Hon väntar enligt uppgift på oss på kaosan road, bangkoks och världens mesta backpackergata.
Så nu sitter jag uppe med förväntningar och resenerver precis som en tjej jag känner gjorde för ett antal månader sedan. Då kändes det inte som det skulle vara en sån stor grej, att gå upp vid femtiden för att skriva på bloggen i brist på sömn kändes inte riktigt friskt. Men nu är jag bara imponerad över hur avslappnad hon egentligen kunde vara sista kvällen och ha allt klart för att till och med kunna bjuda in till fest. Cool tjej det där...
Bara att hoppas få en upplevelse i närheten av vad hon fått under våra tre månader...
Nu drar vi! Ses i Juni...
