Viktor på villovägar

Nu är allt fixat och klart, bara ännu en väntan på flyget. Denna gången blev det dock väsentligt längre tid att förbereda sig, istället för att boka flyget drygt 48 timmar innan har denna varit bokad i drygt tre månader. Sen har senaste månaden varit en enda lång arbetslös, sovmorgonsrik planeringsfas. Så det ska bli såå skönt att äntligen få komma iväg.

Jag har ju inte gjort så mycket väsen av mig sedan jag kom hem från Österrike, men sen har det inte hänt så mycket värt att redogöra för heller. Helt enkelt en lång månad av tilltagande förberedelser. Och nu är det fixat och klart alltså, ryggan ligger färdig och väntar. Marcus har en kompis vars råd var att ryggsäcken skulle vara max halvfull på vägen dit, eftersom man kommer köpa rätt mycket av det man har på sig första dagarna i Bangkok. Visst, den är inte full, men halvfull!? Undrar hur många liter hans rygga var på...
Men det känns ändå bra, packning är ju inte min favorithobby så när det är klart känns det alltid lite bättre, resfeber eller inte. Och med en vana av att behöva packa om flertal gånger på grund av platsbrist eller övervikt var det faktiskt lite skönt att vara tvingad till snålpackning, sen väger ju tropikkläder lite mindre än skidkläder också. Solkräm och badbyxor kontra goggles och skidor ger ju också denna resa en viss fördel i fråga om format på utrustning.

Jag har iaf gått och varit nervig i några dagar nu, till skillnad från Marcus som inte verkar det minsta berörd. Så går det när man inte har något annat att tänka på om dagarna. Konstigt att det alltid känns som man har kontroll fram till någon dag innan avresa, därefter sätter hetsen in. Och med allt att hålla koll på inför en sån här resa, minimal packning, resrutter och allt annat praktiskt jag inte ens orkar gå in på är det konstigt att hjärnan inte drabbats av härdsmälta än. Men nu är allt det klart och som sagt väntar man bara på att åka iväg. Det är nu det roliga börjar! Don´t worry, be happy!

Om nästan exakt fem timmar går flyget från landvetter, en dryg timme senare landar vi i Düsseldorf. Där blir det väntan i några timmar till innan det bär av österut. I Bangkok landar vi 10.15 lokal tid, då är klockan fyra på morgonen i våra hjärnor, temperaturen är trettio grader högre och stan är 20 gånger större. Om inget har försvunnit på vägen är vi redo att leta upp bea, en av två underbara tjejer som har hjälpt till jättemycket i förberedelserna med sina nu halvårslånga kunskaper om backpacking. Hon väntar enligt uppgift på oss på kaosan road, bangkoks och världens mesta backpackergata.

Så nu sitter jag uppe med förväntningar och resenerver precis som en tjej jag känner gjorde för ett antal månader sedan. Då kändes det inte som det skulle vara en sån stor grej, att gå upp vid femtiden för att skriva på bloggen i brist på sömn kändes inte riktigt friskt. Men nu är jag bara imponerad över hur avslappnad hon egentligen kunde vara sista kvällen och ha allt klart för att till och med kunna bjuda in till fest. Cool tjej det där...
Bara att hoppas få en upplevelse i närheten av vad hon fått under våra tre månader...

Nu drar vi! Ses i Juni...